"I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..."
Den visan brukade jag kunna väldigt väl som liten. Jag har dessutom alltid haft ett stort intresse av drömmar. Jag skriver ner dem, funderar över dem, övar mig på olika tekniker för att påverka mina drömmar.
Och i natt drömde jag något mycket märkligt, men samtidigt rätt fint.
I början av drömmen så var jag med i något kristet sammanhang. Helgkurs, workshop, gudstjänst? Det var inte helt tydligt. Jag var faktiskt rätt så förvirrad över vad jag gjorde där. Gruppen leddes av en kvinnlig präst. Vi gick ut ur kyrkan, och jag lade märke till att en byggnad som tillhörde kyrkan men inte var själva kyrkan, hade hedniskt klotter på sig. Symboler så som Mjölnir och valknutan.
Vi gick in i ett förråd, som hade hur mycket prylar som helst! Denna byggnad hade förr tillhört Samfundet Forn Sed, men nu användes den som förråd av kyrkan. Ett barn plockade ner från lådorna ett halvdussin My Little Ponies i olika färger. Prästen var nöjd med detta.
Utomhus ställdes ett bord upp, med vit bordsduk. På bordet ställes plasthästarna upp tillsammans med en mängd levande ljus. En cirkel bildades av deltagarna, men en del av cirkeln bestod av hedniska gudabilder som Henrik hade hämtat från förrådet. Det visade det sig finnas flera aktiva hedningar i gruppen. Prästen förklarade sedan hur ceremonin skulle gå till. Temat var att be för människor i utanförskap, i fattigdom och för mobbade och önska sig rättvisa och jämlikhet. Ett dryckeskärl skulle gå runt cirkeln, var och en hade tillfälle att tala, och sedan fanns möjlighet för offer.
"Och detta tror jag ni hedningar är vana vid" sa prästen och log.
Drycken gick runt. Kristna kanske valde att be högt, berätta något eller sjunga en psalm. Hedningarna skålade för gudar och makter. Själv tackade jag Sunna, Måne och Tor, som är närvarande för alla oavsett samhällsklass. Jag hamnade i en diskussion om detta med någon, medan hornet gick vidare. Sedan blev vi avbrutna av utomjordingar. Ja, ni vet hur drömmar är.
Den här drömmen tror jag visar på tre saker.
1. Jag har glömt hur en kristen gudstjänst går till.
2. Religionsöverskridande ceremonier kanske vore rätt mysiga ändå.
3. Jag tycker alldeles för mycket om My Little Pony.
/ Emma Hernejärvi, rådsmedlem
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
tjänstgörande dröm kläder registrerat värderingar monokultur tankesmedja moder bön midgård vanatro fulltrogen media lucia skörd ödet folkräkning liberal skola asynja landskap sigurd fafnesbane äktenskap helig plats torshammare ekologistisk kropp tomhet mytologi ting djur jötnar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa det implicita monogami jolner symbol fördomar metoo vanadis frågor mat utbrändhet ogrundand misstänksamhet årsväntan filosofi sekulär kurs vårfrudagen eir kristendom tolerans kommunikation tiden disablot påvestenen förstörelse tacksamhet interreligiöst vardag föda standing rock blota organisation utbildning hälsa skuld feminism ledstjärnor skade älvor familj källor tradition nationalistisk vårdande konst förfäder kyla ragnarök stockholm urd lek äring helighet etik samhälle monoteism förmödrar medlemmar alver kultur förnyelse politik frey hemmet döden gamla uppsala ceremoni högtider asatro tempel carl lundbäck höstdagjämningen gudsbild höst skalleper andlig erfarenhet mångfald vinter jul yggdrasil ritual polyteism andra religioner barn personlig berättelse blot livsåskådning religion natur forn sed per lundberg samfundet forn sed sverige liv gerd alvablot död känslor sed gemenskap nornor frigg demokrati vår trossamfund freja tankar gudar mörker årstider sång jord disa emma hernejärvi årsting midsommar modern hedendom rune forssén hedningar traditioner faq oden historisk sed solvända bröllop vårblot sommarsolstånd vinternätterna edsring tor hallar sedvandrare heliga platser arbete tranafton nyckelord hiero gamos uppfostran odr berättelse sociala medier lusse vana inkluderande bronsålder studier video polygami vintersolståndet jättar väv myter, vetenskap, ymer gudamakter mångkultur gydja alva toreblot ägg november begravning skålgropsten bildning osynlig identitet blotlag personlig sed insida verdandi mimameid förnimmelse julafton vlogg moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr ginnungagap väven religionsfrihet konferens rådet göteborg ví naturens rättigheter eugene gendlin trana nutid feja tyr odla häfte beklagande ursprungsfolk ordning och kaos val industrialism bok storm internet vetenskap dakota access påsk jämstäldhet tid, årstider, vår, personliga reflektioner myter grunna växa in i seden
Men Emma har aldrig påstått att samfundet skall syssla med multireligiösa ceremonier från och med nu. Inte heller har hon, vad jag kan se, påstått att det skulle vara nödvändigt att du eller nån annan skulle vara multireligiös. Så din kritik är nog mest "hittepå".
Det är vanligt att hedningar med nordisk inriktning är med på ceremonier för wicca, grekisk hedendom, hinduism etc. Och tvärtom. Monoteism ligger långt ifrån vår världsbild, men vi kan fortfarande lära oss av varandra. Hedniska gudar blir katolska helgon, och nog tvärtom igen.
Jag har stått bakom kulisserna på Vox Pacis, jag har sett en frikyrklig kristen man blota till hedniska makter, jag har läst texter av en hindu som dyrkar Jesus. Religionsgränser är inte alltid så tydliga.
Själv tror jag att vägen till fred och förståelse går genom bland annat även interreligiöst arbete. Vi måste lära oss av varandra och respektera varandras olikheter, oavsett om vissa delar av deras religion skaver. Människor i regel vill ju samma saker: fred, trygghet och balans.