Samfundet Forn Sed Sverige

 

Tankar på januariis

29 januari 2013 « Tillbaka

När jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen hade den första snön fallit över mitt Vättlefjäll och jag beskrev den lättnad jag kände över det. När jag nu åter fattar den proverbiala pennan håller snön istället på att försvinna efter några dagars regnigt blidväder, som i sin tur föregicks av ett par veckor med kyla långt under nollan.

 

För mindre än en vecka sedan, när det fortfarande var tio minusgrader, besökte jag en kär blotplats där jag firar Valborg årligen. Det gick fort att gå dit, eftersom jag inte behövde följa några stigar, utan helt enkelt gick över sjön som den ligger vid. Platsen var tom, stilla och tyst. Lite som den där gamla reklamfilmen där ett höstklätt par återvänder till platsen där de firat midsommar, fast utan Tommy Nilssons röst i bakgrunden.

 

Det var ovant att se platsen i vinterskrud. Jag har aldrig sett den sådan, och den kändes annorlunda. Det var som att komma till en ny plats, skapad av att tiden förflutit.

 

Herakleitos påstod att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, men det kan jag inte riktigt hålla med om, annat än på ett strikt fysikaliskt plan där jag kan se genomströmningen av vattenmolekyler som signifikant.

 

Känslomässigt ser jag i stället den där blotplatsen som densamma, varje Valborg när jag besöker den. Nu, i januarivintern, var det däremot en ny plats för mig. En plats där minnen bor, men på ett helt annat sätt än på försommaren.

 

I vinterns stillhet sköljde en mängd minnen från platsen över mig. Här träffade jag min sambo. Här har jag sovit under bar himmel. Här lärde jag känna många av mina vänner. Här har jag grillat mat över öppen eld. Här har jag trotsat den sista aprilkylan, klätt av mig alla kläder och simmat ut till den plats där jag nu stod och sedan sprungit mig torr på stranden. Minnen som inte riktigt ryms när man har ett nytt majblot att fira, i den där fantastiska försommarnatten då allt ligger öppet.

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg ger vintern mig möjlighet att tänka längre tankar. Det är kanske för att det är så stilla i nuet. Precis så kände jag i alla fall när jag stod där på sjön och tittade på blotplatsen.

 

Kanske hörde jag ändå Tommy Nilssons röst där någonstans på fjället.

 

Här bor nu allt det jag minns och bevarar,
dagar jag levt och dom vänner jag saknar...

 


Martin Domeij, rådsgode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

gydja torshammare tolerans hallar morsdag tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa tomhet blotlag studier tankesmedja ursprungsfolk utbildning fulltrogen vårdande väven julafton midgård skålgropsten kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare jämstäldhet konst ägg göteborg ukraina jötnar siv tjänstgörande sigurd fafnesbane mimameid media nyckelord dakota access uppfostran väv förstörelse inkluderande jolner kropp nationalistisk helig plats moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana föda blota tor frågor kristendom edsring religionsfrihet alva sejd påvestenen jättar hlodyn gudamakter nutid gud industrialism asynja standing rock tiden familj osynlig sekulär naturens rättigheter odr årsväntan det implicita vlogg källor fördomar arbete organisation trana midsommar monoteism lucia helighet urd vinternätterna lek ragnarök disablot hedningar emma hernejärvi rune forssén årsting stockholm medlemmar alver oden kultur ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala carl lundbäck sång förnyelse döden vår känslor frigg andlig erfarenhet sed gudar samfundet forn sed sverige jul alvablot liv ritual per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur forn sed polyteism gerd freja yggdrasil vinter mångfald höst gemenskap död jord skalleper trossamfund nornor höstdagjämningen årstider gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet faq etik kyla bröllop sommarsolstånd myter samhälle interreligiöst lusse förfäder modern hedendom äring vårblot historisk sed traditioner solvända förmödrar bön beklagande feminism vanatro odla häfte växa in i seden ví identitet insida vintersolståndet vetenskap landskap toreblot värderingar verdandi bildning djur mytologi feja internet personlig sed vanadis polygami storm påsk vardag metoo registrerat tacksamhet begravning ledstjärnor skörd konferens eugene gendlin dröm ting älvor ekologistisk myter, vetenskap, ymer skade eir mångkultur skuld kurs hiero gamos makter tyr äktenskap grunna tranafton symbol ödet ogrundand misstänksamhet skola utbrändhet mat hälsa video folkräkning berättelse förnimmelse liberal bronsålder sociala medier heliga platser rådet moder monokultur val frej kläder gåva ordning och kaos monogami ginnungagap vårfrudagen bifrost november