Samfundet Forn Sed Sverige

 

Tankar på januariis

29 januari 2013 « Tillbaka

När jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen hade den första snön fallit över mitt Vättlefjäll och jag beskrev den lättnad jag kände över det. När jag nu åter fattar den proverbiala pennan håller snön istället på att försvinna efter några dagars regnigt blidväder, som i sin tur föregicks av ett par veckor med kyla långt under nollan.

 

För mindre än en vecka sedan, när det fortfarande var tio minusgrader, besökte jag en kär blotplats där jag firar Valborg årligen. Det gick fort att gå dit, eftersom jag inte behövde följa några stigar, utan helt enkelt gick över sjön som den ligger vid. Platsen var tom, stilla och tyst. Lite som den där gamla reklamfilmen där ett höstklätt par återvänder till platsen där de firat midsommar, fast utan Tommy Nilssons röst i bakgrunden.

 

Det var ovant att se platsen i vinterskrud. Jag har aldrig sett den sådan, och den kändes annorlunda. Det var som att komma till en ny plats, skapad av att tiden förflutit.

 

Herakleitos påstod att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, men det kan jag inte riktigt hålla med om, annat än på ett strikt fysikaliskt plan där jag kan se genomströmningen av vattenmolekyler som signifikant.

 

Känslomässigt ser jag i stället den där blotplatsen som densamma, varje Valborg när jag besöker den. Nu, i januarivintern, var det däremot en ny plats för mig. En plats där minnen bor, men på ett helt annat sätt än på försommaren.

 

I vinterns stillhet sköljde en mängd minnen från platsen över mig. Här träffade jag min sambo. Här har jag sovit under bar himmel. Här lärde jag känna många av mina vänner. Här har jag grillat mat över öppen eld. Här har jag trotsat den sista aprilkylan, klätt av mig alla kläder och simmat ut till den plats där jag nu stod och sedan sprungit mig torr på stranden. Minnen som inte riktigt ryms när man har ett nytt majblot att fira, i den där fantastiska försommarnatten då allt ligger öppet.

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg ger vintern mig möjlighet att tänka längre tankar. Det är kanske för att det är så stilla i nuet. Precis så kände jag i alla fall när jag stod där på sjön och tittade på blotplatsen.

 

Kanske hörde jag ändå Tommy Nilssons röst där någonstans på fjället.

 

Här bor nu allt det jag minns och bevarar,
dagar jag levt och dom vänner jag saknar...

 


Martin Domeij, rådsgode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

industrialism mytologi djur standing rock asynja osynlig tiden familj vetenskap vintersolståndet ví odr årsväntan växa in i seden häfte arbete vanatro trana organisation vårfrudagen november tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa hallar morsdag blotlag tomhet val kläder frej vårdande monokultur moder rådet midgård sociala medier skålgropsten liberal folkräkning berättelse hälsa video utbrändhet mat ogrundand misstänksamhet jämstäldhet konst ödet symbol tyr grunna äktenskap hiero gamos makter dakota access kurs nyckelord myter, vetenskap, ymer uppfostran väv älvor inkluderande jolner eugene gendlin nationalistisk dröm moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana tor ledstjärnor blota frågor religionsfrihet kristendom edsring påvestenen alva polygami feja personlig sed internet stockholm medlemmar alver etik kultur förmödrar solvända helighet historisk sed äring lek modern hedendom hedningar emma hernejärvi myter höstdagjämningen nornor döden hemmet tempel mörker frey asatro gamla uppsala gudsbild årstider sed gudar känslor jord död andlig erfarenhet liv samfundet forn sed sverige jul alvablot ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed yggdrasil vinter gerd gemenskap freja frigg mångfald skalleper höst sång carl lundbäck disa högtider politik demokrati tankar ceremoni vår trossamfund förnyelse årsting samhälle rune forssén ragnarök förfäder vinternätterna urd vårblot traditioner monoteism midsommar faq oden kyla bröllop sommarsolstånd hlodyn jättar gudamakter storm vanadis vardag metoo påsk registrerat begravning interreligiöst tacksamhet skörd konferens föda lusse ting helig plats ekologistisk kropp skade eir mångkultur förstörelse disablot media skuld sigurd fafnesbane mimameid siv jötnar tjänstgörande göteborg tranafton skola ägg sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation lucia förnimmelse julafton väven bronsålder fulltrogen utbildning heliga platser tankesmedja studier ursprungsfolk gåva ordning och kaos monogami ginnungagap bön torshammare gydja tolerans feminism beklagande fördomar källor vlogg odla identitet det implicita naturens rättigheter sekulär insida toreblot värderingar landskap bildning verdandi gud nutid