Samfundet Forn Sed Sverige

 

Tankar på januariis

29 januari 2013 « Tillbaka

När jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen hade den första snön fallit över mitt Vättlefjäll och jag beskrev den lättnad jag kände över det. När jag nu åter fattar den proverbiala pennan håller snön istället på att försvinna efter några dagars regnigt blidväder, som i sin tur föregicks av ett par veckor med kyla långt under nollan.

 

För mindre än en vecka sedan, när det fortfarande var tio minusgrader, besökte jag en kär blotplats där jag firar Valborg årligen. Det gick fort att gå dit, eftersom jag inte behövde följa några stigar, utan helt enkelt gick över sjön som den ligger vid. Platsen var tom, stilla och tyst. Lite som den där gamla reklamfilmen där ett höstklätt par återvänder till platsen där de firat midsommar, fast utan Tommy Nilssons röst i bakgrunden.

 

Det var ovant att se platsen i vinterskrud. Jag har aldrig sett den sådan, och den kändes annorlunda. Det var som att komma till en ny plats, skapad av att tiden förflutit.

 

Herakleitos påstod att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, men det kan jag inte riktigt hålla med om, annat än på ett strikt fysikaliskt plan där jag kan se genomströmningen av vattenmolekyler som signifikant.

 

Känslomässigt ser jag i stället den där blotplatsen som densamma, varje Valborg när jag besöker den. Nu, i januarivintern, var det däremot en ny plats för mig. En plats där minnen bor, men på ett helt annat sätt än på försommaren.

 

I vinterns stillhet sköljde en mängd minnen från platsen över mig. Här träffade jag min sambo. Här har jag sovit under bar himmel. Här lärde jag känna många av mina vänner. Här har jag grillat mat över öppen eld. Här har jag trotsat den sista aprilkylan, klätt av mig alla kläder och simmat ut till den plats där jag nu stod och sedan sprungit mig torr på stranden. Minnen som inte riktigt ryms när man har ett nytt majblot att fira, i den där fantastiska försommarnatten då allt ligger öppet.

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg ger vintern mig möjlighet att tänka längre tankar. Det är kanske för att det är så stilla i nuet. Precis så kände jag i alla fall när jag stod där på sjön och tittade på blotplatsen.

 

Kanske hörde jag ändå Tommy Nilssons röst där någonstans på fjället.

 

Här bor nu allt det jag minns och bevarar,
dagar jag levt och dom vänner jag saknar...

 


Martin Domeij, rådsgode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

industrialism organisation bronsålder lucia skörd ödet häfte nyckelord tyr hiero gamos siv äktenskap heliga platser sedvandrare ví familj kropp gydja ting edsring jötnar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa dröm julafton jolner verdandi förnimmelse vanadis fördomar makter utbrändhet frågor skålgropsten hlodyn beklagande naturens rättigheter ägg feja kurs vårfrudagen göteborg mytologi tolerans kommunikation religionsfrihet väv jättar vintersolståndet moder video förstörelse midgård studier inkluderande osynlig vana lusse sociala medier blotlag skuld bildning ledstjärnor skade älvor filosofi sekulär mångkultur vårdande konst tjänstgörande alva kläder tid, årstider, vår, personliga reflektioner grunna monogami tankesmedja mimameid vetenskap metoo vanatro sommarsolstånd vårblot emma hernejärvi monoteism midsommar stockholm urd äring ragnarök bröllop årsting helighet hedningar samhälle rune forssén carl lundbäck årstider tankar gamla uppsala högtider hemmet vår döden ceremoni asatro demokrati höst freja känslor frigg gudar gemenskap samfundet forn sed sverige alvablot jul yggdrasil ritual polyteism andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn per lundberg forn sed liv gerd vinter jord död andlig erfarenhet sed skalleper mångfald förnyelse sång höstdagjämningen tempel gudsbild mörker trossamfund politik disa nornor frey vinternätterna etik kultur faq historisk sed oden förmödrar traditioner lek solvända medlemmar modern hedendom myter alver kyla förfäder storm internet polygami disablot påvestenen jämstäldhet värderingar moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr eir växa in i seden myter, vetenskap, ymer gåva tor tradition källor begravning tranafton november frej uppfostran hälsa utbildning ogrundand misstänksamhet föda standing rock media vardag personlig sed interreligiöst det implicita tacksamhet djur monokultur gud tiden morsdag ekologistisk rådet kristendom eugene gendlin toreblot helig plats asynja sigurd fafnesbane folkräkning nutid årsväntan odla bok ordning och kaos identitet bön insida dakota access symbol påsk ginnungagap vlogg registrerat gudamakter väven konferens tomhet hallar arbete torshammare nationalistisk feminism trana landskap berättelse skola liberal blota ursprungsfolk odr fulltrogen val mat