Tankar på januariis
När jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen hade den första snön fallit över mitt Vättlefjäll och jag beskrev den lättnad jag kände över det. När jag nu åter fattar den proverbiala pennan håller snön istället på att försvinna efter några dagars regnigt blidväder, som i sin tur föregicks av ett par veckor med kyla långt under nollan.
För mindre än en vecka sedan, när det fortfarande var tio minusgrader, besökte jag en kär blotplats där jag firar Valborg årligen. Det gick fort att gå dit, eftersom jag inte behövde följa några stigar, utan helt enkelt gick över sjön som den ligger vid. Platsen var tom, stilla och tyst. Lite som den där gamla reklamfilmen där ett höstklätt par återvänder till platsen där de firat midsommar, fast utan Tommy Nilssons röst i bakgrunden.
Det var ovant att se platsen i vinterskrud. Jag har aldrig sett den sådan, och den kändes annorlunda. Det var som att komma till en ny plats, skapad av att tiden förflutit.
Herakleitos påstod att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, men det kan jag inte riktigt hålla med om, annat än på ett strikt fysikaliskt plan där jag kan se genomströmningen av vattenmolekyler som signifikant.
Känslomässigt ser jag i stället den där blotplatsen som densamma, varje Valborg när jag besöker den. Nu, i januarivintern, var det däremot en ny plats för mig. En plats där minnen bor, men på ett helt annat sätt än på försommaren.
I vinterns stillhet sköljde en mängd minnen från platsen över mig. Här träffade jag min sambo. Här har jag sovit under bar himmel. Här lärde jag känna många av mina vänner. Här har jag grillat mat över öppen eld. Här har jag trotsat den sista aprilkylan, klätt av mig alla kläder och simmat ut till den plats där jag nu stod och sedan sprungit mig torr på stranden. Minnen som inte riktigt ryms när man har ett nytt majblot att fira, i den där fantastiska försommarnatten då allt ligger öppet.
Som jag skrev i mitt förra inlägg ger vintern mig möjlighet att tänka längre tankar. Det är kanske för att det är så stilla i nuet. Precis så kände jag i alla fall när jag stod där på sjön och tittade på blotplatsen.
Kanske hörde jag ändå Tommy Nilssons röst där någonstans på fjället.
Här bor nu allt det jag minns och bevarar,
dagar jag levt och dom vänner jag saknar...
Martin Domeij, rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Tore Ahlbäck » Att uppfostra barn hedniskt: ”Hej, Jag tycker inte att ordet hedning eller hednisk ska användas i en seriös re..”
-
Danielle » Hur tänker en hedning?: ”Bra och informativt skrivet Emma! Jag håller med dig i din syn på utgångspunkter..”
-
Susanne » Vilka berättelser lever vi hedningar med?: ”Jag satt precis och funderade över Sága som Asynja och som symbol för berättande..”
-
Peter Jäderbrant » Vlogg: Erfarenheter från konferens om religionens plats i framtidens Sverige: ”Trevlig video. Intressanta reflektioner och tankar. Tack!/Peter”
-
Lena S Buhr » Gudarna tillhör inte endast det förgångna: ”Underbart! Gillar tankegången här :) resonerar väl med både logik och Gudarnas o..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ví odr källor trossamfund vlogg fördomar trana tolerans gydja monogami bön blotlag tankesmedja ursprungsfolk fulltrogen vårdande monokultur midgård sociala medier förnimmelse liberal kommunikation hälsa video tid, årstider, vår, personliga reflektioner konst ägg skola ödet äktenskap tyr mimameid nyckelord dakota access väv förstörelse mångkultur älvor inkluderande dröm eugene gendlin nationalistisk föda konferens tor ledstjärnor frågor religionsfrihet kristendom polygami myter alva gudamakter jättar industrialism verdandi familj osynlig tiden insida sekulär oden faq förmödrar solvända helighet urd vinternätterna jord lek förfäder hedningar rune forssén årsting bröllop stockholm höstdagjämningen höst döden vår ceremoni tankar skalleper politik gamla uppsala gudsbild årstider andlig erfarenhet forn sed förnyelse mångfald jul gemenskap samfundet forn sed sverige per lundberg liv polyteism barn religion personlig berättelse blot livsåskådning natur andra religioner ritual alvablot vinter gerd yggdrasil död känslor sed sång freja carl lundbäck frigg högtider frey mörker tempel hemmet gudar nornor alver kyla medlemmar sommarsolstånd emma hernejärvi samhälle modern hedendom ragnarök disa äring vårblot historisk sed traditioner monoteism midsommar kultur etik vetenskap naturens rättigheter värderingar landskap standing rock nutid djur feja internet vanadis påvestenen metoo påsk vardag interreligiöst tacksamhet begravning moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd ting helig plats ekologistisk kropp uppfostran myter, vetenskap, ymer skade media skuld hiero gamos jötnar tjänstgörande göteborg tranafton jämstäldhet ogrundand misstänksamhet mat utbrändhet filosofi berättelse folkräkning demokrati skålgropsten väven bronsålder heliga platser rådet kläder val ordning och kaos hallar tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa november vårfrudagen feminism beklagande arbete växa in i seden odla identitet det implicita