Samfundet Forn Sed Sverige

 

Tankar på januariis

29 januari 2013 « Tillbaka

När jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen hade den första snön fallit över mitt Vättlefjäll och jag beskrev den lättnad jag kände över det. När jag nu åter fattar den proverbiala pennan håller snön istället på att försvinna efter några dagars regnigt blidväder, som i sin tur föregicks av ett par veckor med kyla långt under nollan.

 

För mindre än en vecka sedan, när det fortfarande var tio minusgrader, besökte jag en kär blotplats där jag firar Valborg årligen. Det gick fort att gå dit, eftersom jag inte behövde följa några stigar, utan helt enkelt gick över sjön som den ligger vid. Platsen var tom, stilla och tyst. Lite som den där gamla reklamfilmen där ett höstklätt par återvänder till platsen där de firat midsommar, fast utan Tommy Nilssons röst i bakgrunden.

 

Det var ovant att se platsen i vinterskrud. Jag har aldrig sett den sådan, och den kändes annorlunda. Det var som att komma till en ny plats, skapad av att tiden förflutit.

 

Herakleitos påstod att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, men det kan jag inte riktigt hålla med om, annat än på ett strikt fysikaliskt plan där jag kan se genomströmningen av vattenmolekyler som signifikant.

 

Känslomässigt ser jag i stället den där blotplatsen som densamma, varje Valborg när jag besöker den. Nu, i januarivintern, var det däremot en ny plats för mig. En plats där minnen bor, men på ett helt annat sätt än på försommaren.

 

I vinterns stillhet sköljde en mängd minnen från platsen över mig. Här träffade jag min sambo. Här har jag sovit under bar himmel. Här lärde jag känna många av mina vänner. Här har jag grillat mat över öppen eld. Här har jag trotsat den sista aprilkylan, klätt av mig alla kläder och simmat ut till den plats där jag nu stod och sedan sprungit mig torr på stranden. Minnen som inte riktigt ryms när man har ett nytt majblot att fira, i den där fantastiska försommarnatten då allt ligger öppet.

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg ger vintern mig möjlighet att tänka längre tankar. Det är kanske för att det är så stilla i nuet. Precis så kände jag i alla fall när jag stod där på sjön och tittade på blotplatsen.

 

Kanske hörde jag ändå Tommy Nilssons röst där någonstans på fjället.

 

Här bor nu allt det jag minns och bevarar,
dagar jag levt och dom vänner jag saknar...

 


Martin Domeij, rådsgode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

ekologistisk monokultur video grunna moder midgård storm dröm media utbrändhet industrialism skörd skola äktenskap ledstjärnor siv ví hiero gamos sejd vårdagjämning feminism kurs tomhet bifrost hallar myter, vetenskap, ymer värderingar emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gudamakter monogami vetenskap julafton polygami vanatro jolner val förnimmelse mat utbildning fördomar odr uppfostran frågor nyckelord hlodyn sigurd fafnesbane bok nationalistisk toreblot helig plats tolerans berättelse göteborg tiden kommunikation arbete gud påsk verdandi vanadis standing rock diser makter sociala medier det implicita odla ukraina hälsa skade frej sekulär vårdande filosofi tor mytologi tjänstgörande beklagande konst religionsfrihet vintersolståndet ragnarök förfäder urd samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot emma hernejärvi modern hedendom midsommar medlemmar årsting bröllop helighet hedningar etik förnyelse årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel höstdagjämningen mörker gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap vår ceremoni politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati disablot sång kultur faq historisk sed lek förmödrar interreligiöst alver monoteism myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden lusse sommarsolstånd asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva väv rådet bildning kvinnlighet blotlag tradition naturens rättigheter tranafton nutid älvor skuld föda ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande utiséta förstörelse studier tacksamhet jättar edsring registrerat vlogg kristendom eugene gendlin väven kura skymning feja sedvandrare folkräkning vårfrudagen landskap ägg liberal dakota access skålgropsten identitet årsväntan organisation insida djur metoo alva symbol mimameid ginnungagap påvestenen jötnar eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja begravning ting kropp familj växa in i seden mångkultur heliga platser blota torshammare källor bronsålder trana november häfte tyr fulltrogen ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet vana personlig sed vardag jämstäldhet earth hour tankesmedja kläder