I väntan på disa

Jag sitter och bläddrar i min almanacka. Om några veckor infaller Disa, en av de åtta stora högtiderna inom seden. Jag sitter och funderar över när vi ska fira den i det blotlag jag tillhör. Som så ofta med våra högtider och blot är det inte det exakta datumet som är det betydelsefulla, det är ofta praktiska hänsyn som spelar in när vi bestämmer oss för att samlas och blota. Ibland kan det bli ett väldigt pusslande. Helger är oftast mer praktiska för firande än vardagskvällar, men inte alltid.
Disablot håller vi någon gång i början av februari. Den tredje februari har Disa namnsdag i kalendern. (Det är dessutom en söndag i år, så det skulle kanske kunna passa?) Vill man fira något senare är det Alla hjärtans dag den 14:e. Somliga hedningar har lanserat tanken på att föra in det sekulära Alla hjärtans-firandet i Disa som högtid. Jag tilltalas av den tanken. Vi har flera år haft just röda geléhjärtan som blotgåvor, just på Disa.
Annars är Disa en högtid som kan vara lite svår att sätta fingret på. Jag har ofta funderat på varför det är så. Våra högtider är ju kopplade till årshjulet, till årstidernas växlingar. Kanske är det just så att det som händer i naturen vid den här tiden är lite vårt att lägga märke till om man inte tittar noga? Det är kallt, snön ligger allt som oftast som ett täcke över marken. Naturen förefaller fortfarande som i vila.
Men någonting händer ändå, även om vi inte ser det ännu. Därför handlar Disa på många sätt om att gå i väntans tider. När vi talat om detta i samfundets gode/gydjering har vi talat om högtiden i termer av graviditet. Jorden är liksom gravid med den vår och den sommar som ska komma. Den är inte här ännu, men snart. Med den utgångspunkten blir det naturligt att vi i dsatid lägger vårt fokus på de kvinnliga makterna. Det betyder också att Disablotet är särskilt lämpat för att uppmärksamma och helighålla eventuella graviditeter som kan vara på gång i gruppen.
I vårt blotlag har vi också valt att göra disafirandet till en parallell till alvablotet. I alvablotet blotar vi till de som gått före oss, de som är döda. I disablotet vänder vi oss till de som kommer efter, till de som inte är födda ännu. Beroende på hur man ser det är de kanske samma, men hur vi kallar makterna har också betydelse för hur vi möter dem. I Disa, i väntans tid, är det livet som ska komma som står i fokus. Vi längtar alla så...
Nu ska vi bara se om vi kan få ihop ett bra datum...
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord, samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
-
Jocke drage » Disablot: ”Intressant ”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hiero gamos sigurd fafnesbane heliga platser sedvandrare vårdande feminism kropp växa in i seden gydja tiden gudamakter registrerat edsring julafton tacksamhet dröm studier förnimmelse standing rock dakota access makter sociala medier ödet odla ukraina frågor nutid tranafton naturens rättigheter tradition berättelse helig plats tor göteborg mytologi tjänstgörande arbete kommunikation religionsfrihet vlogg gud monokultur moder djur midgård storm det implicita media utbrändhet skörd föda skola blotlag november trana bildning källor torshammare beklagande mångkultur asynja konst ting kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning skålgropsten bronsålder häfte nyckelord blota kyla emma hernejärvi vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök förmödrar lusse bröllop äring helighet kultur faq etik stockholm förfäder årsting asatro gamla uppsala disa årstider mörker döden ceremoni vår förnyelse carl lundbäck frey känslor frigg död jord skalleper mångfald freja gerd liv forn sed per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur polyteism ritual alvablot jul vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil höst gemenskap gudar sed andlig erfarenhet trossamfund demokrati tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider politik tempel nornor lucia solvända disablot rune forssén samhälle hedningar historisk sed oden urd sommarsolstånd interreligiöst alver lek medlemmar modern hedendom monoteism myter traditioner älvor liberal fulltrogen uppfostran odr organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna vintersolståndet moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr väv myter, vetenskap, ymer gåva tomhet filosofi vårfrudagen sejd frej ägg siv ledstjärnor tyr hälsa årsväntan ogrundand misstänksamhet osynlig inkluderande vanadis personlig sed förstörelse verdandi tankesmedja jättar ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag eugene gendlin väven rådet kristendom feja kurs folkräkning ví sekulär äktenskap skade hlodyn bok skuld fördomar ursprungsfolk ordning och kaos identitet val insida vanatro jolner vetenskap påsk ginnungagap alva jötnar värderingar konferens familj tolerans hallar begravning toreblot nationalistisk bifrost landskap
Nordberg, Andreas, "Jul, disting och förkyrklig tideräkning : Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden" (Uppsala, 2006), ISBN 91-85352-62-4. Fulltext: http://www.kgaa.nu/upload/books/103.pdf
Andreas Nordberg menar att "Under förkristen tid anordnades distingen vid den fullmåne som tändes närmast vårdagjämningen". Vidare skriver han att Snorre i sin tur menar att distinget flyttats i tid till kyndelsmäss sedan svearna kristnats. Nordberg kommenterar dock att så tycks ha varit fallet just det året då Snorre besökte Svealand, men att distinget fortfarande bestämdes av månen, och kyndelsmäss av solåret. Dock finns de medeltida benämningarna "kyndelting" och "kyndelsmässomarknad" som alternativa benämningar på distinget.
Olaus Magnus (1490-1557) omtalar den så kallade "distingsregeln", som säger att distinget skulle "inledas med den fullmåne som följde efter månens första ny- tändning efter trettondagen, vilket kunde ske mellan den 21 januari och 19 februari."
Det där med Celsius är nog en sammanblandning från min sida, vilket jag dock påpekade i ett mail till Markus den 12 februari 2012. :)
Berättelsen om drottning Disa finns förövrigt dramatiserad i en pjäs från 1611 av Johannes Messenius. Det var utan tvekan det tidigmoderna Sveriges mest populära drama och gavs, i bearbetad form, på teaterar ända fram till 1800-talet.
Markus: Jag vet att du gillar den där Celcius-referensen men själv kan jag av någon anledning aldrig lära mig den. *ler*
Förövrigt har vi ytterligare en variant på när Disablotet, baserat på en uträkning från 1700-talet av Anders Celsius. Han sa att Distingsmarknaden skulle infalla när andra nyet efter vintersolståndet (eller var det jul?) går i full.
Enligt Olaus Magnusson satte sig Disa i mot Svearnas guda-kung Freyr när tinget i Uppsala bestämde att, eftersom det råde svält och det förutspåddes en extrem hård och karg vinter, alla gamla, sjuk och handikappade skulle offras till Oden så de övriga skulle överleva. Kunge lovade att hon skulle få sin vilja igenom om hon klarade ett till synes omöjligt uppdrag vilket hon med hjälp av sin uppfinningsrikedom och snabbtänkthet klarade galant och på så sätt undveks massoffren. Istället drogs det lott om vilka av befolkningen som skulle, under nya drottning Disas ledning, utvandra till det som skulle komma att bli Norrland där de slog sig ner kultiverade landet och på så sätt undveks en hungerkatastrof.
Disas visdom var så högt värderad att många dispyter reglerades med henne i åtanke på under midvinter blotet vid templet i Uppsala - vilket från denna tid kom att kallas Disablot och Disating.
Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Disa
I folklore över hela Europa finns det kvinnliga "väsen", "andar" eller spöken som delar vissa gemensamma attribut. De kallas ofta för "Vita kvinnorna", "Visa Kvinnorna", "Vita damen" eller "Vita Frun" på respektive språk. De dyrkas ofta vid klippblock, gravhögar eller raviner - ofta i närhet till vatten. Deras personlighet varierar kraftigt och de kan vara fientligt inställda men ofta beskrivs det att man kan få råd om framtiden av dem. En gemensam myt är att de kommer med besked om någons död. De beskrivs ofta som att de antingen kan visa sig en "utomjordiskt vacker ljus kvinna" eller som en "fasansfullt ful gammal hagga" - inte sällan även mitt på dagen. Detta är direkta paralleller till de tyska väsen/gudinnorna vid namn Holda, Holla, Holle, Bertha, Pertha - Bertha/Pertha betyder den skinande eller ljusstarka. Holda och Bertha kallas båda för "Fru Wotan" dvs "Fru Oden" dvs "Frigg" i vissa delar av Tyskland. En ande vid namn Fru Holle som anses vara den samma som Holda/Holla anses leva i Fläderns buskar - en växt som är kopplad till Freja. Freja som kallas "Vanernas Dis".
"Dis" på Fornnordiska anses vara det samma som "Idis" på Fornsaxiska - både betydande "gudomligt kvinnligt väsen". Det anses också vara det samma som Forntyskans "Itis" och Fornengelskans "Ides" - båda betydande "väl respekterad och värdig kvinna". I Atlamál 28 är de uttryckligen kallade för "döda kvinnor" och de kan ses som själarna efter framstående kvinnor som dött. Diser kan även agera skyddsandar till ätter (främst känt från Norge) men tros vara samma fenomen som en individs skyddsande "Flygja". De Isländska "Landsdisir" kan alltså vara döda kvinnliga själar som skyddar ett landsområde snarare än en ätt eller en individ - på samma sätt som de manliga "Landvättarna" tros göra.
Om man tar det och lägger till synsättet att förfädernas andar var av yttersta vikt när det gäller att upprätthålla gårdens fruktbarhet och välstånd samt kopplingen till Freja, Frigg, Holda och Bertha så kan man mycket väl se "Disa" som en högtid i fruktbarhetens tecken. Men eftersom Diserna är så mycket mer än bara andar av fruktbarhet kanske man inte skall fokusera endast på det.
Om någon vill läsa mer om sambanden mellan olika kvinnliga väsen i Europeiska myter kan läsa om:
Weisse Frauen
Witte Wieven
Dames Blanches
White Lady
Vita Frun
Bloody Mary
Banshee / Bean Sídhe
Bean Nighe
Aes Sídhe / Aos sí
The Hag of the mist
Dis
Idis
Itis
Ides
Landdísir
Fylgja
Hamingja
Älvor
Alp
Mara
Mora
Moroi