Blot gör sångerna sanna
Ibland är det inte alls så skoj att gå till blots. Hela dagen, till och med flera dagar innan, kan det vara stressigt och besvärligt, oavsett hur lite eller mycket ansvar en har i blotet. En vill bara slippa, strunta i alltihop och bara hoppa över ett steg i årshjulet och så är det bra med det. Det låter kanske konstigt, och det förstår jag. Jag blir själv alltid lika överraskad när det händer. Varför känns det inte bra? Det är ju roligt att blota! Roligt, viktigt, livsbejakande. Hur kan en dra sig så för det?
I söndags, den 16 december, firades julblot i Göteborg. Blotet leddes av samfundsgodarna Erik Otterberg och Markus Skogsberg. Jag deltog som funktionär och ledde bland annat en sång som en del av blotets höjdpunkt. Blotet gick av stapeln kl 15 och hela dagen innan mådde jag pyton. Jag var irriterad, arg, oförklarligt ledsen. Visst var vi under tidspress att ta oss till blotplatsen, med barn och vänner i släptåg, visst behöver jag semester och vila mer än frivilligarbete och viktiga uppgifter just nu. Men det var ändå för mycket av ilska och sorg, även mot bakgrund av det. Jag hade ångest, jag ville inte, kunde inte fira jul, när det kändes som om jag var på väg att dö.
Men jag gick förstås till blots ändå, som jag alltid gör, för min egen, familjens och fränder och fränkors skull. Och det var förstås härligt, livsbejakande och viktigt, som det alltid är, eftersom vi alla, makter och människor, möttes där. Jag ledde sången, och som höjdpunkt sjöng vi om Sunnas död och hennes dotters födelse, och om det oundvikliga i att livet återvänder när döden är som närmast - precis på samma sätt som livets höjdpunkt innebär vandringens början mot döden. Hur kunde jag glömma det? Jag har själv skrivit sången. Men inuti mig blev det inte sant förrän vi gick till blots och sjöng det tillsammans, fränder och fränkor inför gudars blick. Tack för att ni hjälpte mig med det!
När vi lever med årshjulet lever vi hela varvet runt, genom död och liv, igen och igen och igen. Det påverkar oss, gör oss mer medvetna om vad ljus och värme betyder, om heligheten i en komposthög, om allt livs uppgång och fall och återfödelse, i fruktträd, mänskor och livskriser. Vi drar hjulet och dras med av det, leder varandra med ömsesidigt ansvar, skapar sed att luta oss mot, samlas kring och förändra när det är dags. Vi behöver aldrig vara rädda varken för att födas, leva eller dö, för vi får öva på att göra det igen och igen, i dagar, år och eoner, tills ingen rädsla finns kvar.
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
jonas » "I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut..." : ”jag drömde att jag var i en gudstjänst och att jag gick fram till altaret och sk..”
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
nutid gud industrialism asynja standing rock tiden familj osynlig sekulär naturens rättigheter odr årsväntan det implicita vlogg källor fördomar kura skymning feminism kvinnlighet trana torshammare tolerans gydja ginnungagap monogami ordning och kaos gåva kläder frej val monokultur moder rådet heliga platser sociala medier bronsålder liberal förnimmelse berättelse folkräkning video hälsa mat earth hour jämstäldhet emma hernejärvi' ogrundand misstänksamhet göteborg ukraina ödet grunna äktenskap tyr makter hiero gamos kurs skuld mångkultur eir skade myter, vetenskap, ymer ekologistisk älvor ting dröm eugene gendlin konferens skörd ledstjärnor utiséta tor frågor vårdagjämning edsring vardag påsk alva sejd påvestenen jättar hlodyn gudamakter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring modern hedendom förfäder hedningar emma hernejärvi rune forssén årsting förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot årstider sed gudar känslor frigg andlig erfarenhet liv mångfald vinter yggdrasil freja ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed alvablot jul samfundet forn sed sverige gerd gemenskap död jord skalleper höst sång carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen myter samhälle interreligiöst lusse ragnarök lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar kultur oden alver medlemmar stockholm feja internet personlig sed vanadis polygami storm kristendom religionsfrihet diser metoo registrerat tacksamhet begravning blota föda vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr helig plats nationalistisk kropp jolner inkluderande förstörelse väv uppfostran dakota access nyckelord media mimameid sigurd fafnesbane tjänstgörande siv jötnar tranafton symbol ägg konst skola utbrändhet sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation skålgropsten midgård julafton väven vårdande fulltrogen utbildning ursprungsfolk tankesmedja studier blotlag tomhet tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag hallar vårfrudagen bifrost november beklagande organisation arbete vanatro odla häfte växa in i seden ví identitet insida vintersolståndet vetenskap landskap toreblot värderingar verdandi bildning djur mytologi