Samfundet Forn Sed Sverige

 

Blot gör sångerna sanna

18 december 2012 « Tillbaka
Juleljus i världsträdet Juleljus i världsträdet

Ibland är det inte alls så skoj att gå till blots. Hela dagen, till och med flera dagar innan, kan det vara stressigt och besvärligt, oavsett hur lite eller mycket ansvar en har i blotet. En vill bara slippa, strunta i alltihop och bara hoppa över ett steg i årshjulet och så är det bra med det. Det låter kanske konstigt, och det förstår jag. Jag blir själv alltid lika överraskad när det händer. Varför känns det inte bra? Det är ju roligt att blota! Roligt, viktigt, livsbejakande. Hur kan en dra sig så för det?

 

I söndags, den 16 december, firades julblot i Göteborg. Blotet leddes av samfundsgodarna Erik Otterberg och Markus Skogsberg. Jag deltog som funktionär och ledde bland annat en sång som en del av blotets höjdpunkt. Blotet gick av stapeln kl 15 och hela dagen innan mådde jag pyton. Jag var irriterad, arg, oförklarligt ledsen. Visst var vi under tidspress att ta oss till blotplatsen, med barn och vänner i släptåg, visst behöver jag semester och vila mer än frivilligarbete och viktiga uppgifter just nu. Men det var ändå för mycket av ilska och sorg, även mot bakgrund av det. Jag hade ångest, jag ville inte, kunde inte fira jul, när det kändes som om jag var på väg att dö.

 

Men jag gick förstås till blots ändå, som jag alltid gör, för min egen, familjens och fränder och fränkors skull. Och det var förstås härligt, livsbejakande och viktigt, som det alltid är, eftersom vi alla, makter och människor, möttes där. Jag ledde sången, och som höjdpunkt sjöng vi om Sunnas död och hennes dotters födelse, och om det oundvikliga i att livet återvänder när döden är som närmast - precis på samma sätt som livets höjdpunkt innebär vandringens början mot döden. Hur kunde jag glömma det? Jag har själv skrivit sången. Men inuti mig blev det inte sant förrän vi gick till blots och sjöng det tillsammans, fränder och fränkor inför gudars blick. Tack för att ni hjälpte mig med det!

 

När vi lever med årshjulet lever vi hela varvet runt, genom död och liv, igen och igen och igen. Det påverkar oss, gör oss mer medvetna om vad ljus och värme betyder, om heligheten i en komposthög, om allt livs uppgång och fall och återfödelse, i fruktträd, mänskor och livskriser. Vi drar hjulet och dras med av det, leder varandra med ömsesidigt ansvar, skapar sed att luta oss mot, samlas kring och förändra när det är dags. Vi behöver aldrig vara rädda varken för att födas, leva eller dö, för vi får öva på att göra det igen och igen, i dagar, år och eoner, tills ingen rädsla finns kvar.

 

Birka Skogsberg, rådsgydja

 

Etiketter: jul liv död solvända blot

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

video kläder tankesmedja earth hour jämstäldhet vana midgård storm ödet media industrialism skörd fulltrogen tyr bronsålder ledstjärnor siv vårdagjämning hiero gamos sejd växa in i seden feminism kurs tomhet begravning hallar myter, vetenskap, ymer emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir jötnar påvestenen alva julafton polygami val jolner utbildning förnimmelse mat dakota access identitet skålgropsten ägg liberal vårfrudagen hlodyn sigurd fafnesbane nationalistisk toreblot berättelse helig plats tolerans eugene gendlin kristendom arbete registrerat edsring jättar tacksamhet studier diser standing rock det implicita makter sociala medier föda skuld hälsa skade vårdande frej sekulär bildning kvinnlighet väv mytologi tjänstgörande asynja konst religionsfrihet ragnarök urd lusse samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar medlemmar förmödrar lek helighet hedningar etik disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel ceremoni vår gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap mörker höstdagjämningen politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång kultur faq historisk sed bröllop årsting interreligiöst modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén oden förfäder sommarsolstånd tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva vintersolståndet rådet beklagande tor filosofi tradition naturens rättigheter blotlag tranafton nutid ukraina odla älvor ordning och kaos inkluderande ursprungsfolk förstörelse utiséta vanadis påsk gud verdandi kommunikation tiden göteborg vlogg kura skymning feja väven sedvandrare folkräkning landskap bok nyckelord frågor uppfostran odr fördomar organisation insida årsväntan metoo djur symbol mimameid ginnungagap vanatro monogami gudamakter vetenskap moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja ting kropp familj värderingar mångkultur heliga platser bifrost torshammare källor blota trana november häfte ví skola äktenskap ogrundand misstänksamhet osynlig internet utbrändhet personlig sed dröm moder grunna vardag monokultur ekologistisk