Blot gör sångerna sanna
Juleljus i världsträdet
Ibland är det inte alls så skoj att gå till blots. Hela dagen, till och med flera dagar innan, kan det vara stressigt och besvärligt, oavsett hur lite eller mycket ansvar en har i blotet. En vill bara slippa, strunta i alltihop och bara hoppa över ett steg i årshjulet och så är det bra med det. Det låter kanske konstigt, och det förstår jag. Jag blir själv alltid lika överraskad när det händer. Varför känns det inte bra? Det är ju roligt att blota! Roligt, viktigt, livsbejakande. Hur kan en dra sig så för det?
I söndags, den 16 december, firades julblot i Göteborg. Blotet leddes av samfundsgodarna Erik Otterberg och Markus Skogsberg. Jag deltog som funktionär och ledde bland annat en sång som en del av blotets höjdpunkt. Blotet gick av stapeln kl 15 och hela dagen innan mådde jag pyton. Jag var irriterad, arg, oförklarligt ledsen. Visst var vi under tidspress att ta oss till blotplatsen, med barn och vänner i släptåg, visst behöver jag semester och vila mer än frivilligarbete och viktiga uppgifter just nu. Men det var ändå för mycket av ilska och sorg, även mot bakgrund av det. Jag hade ångest, jag ville inte, kunde inte fira jul, när det kändes som om jag var på väg att dö.
Men jag gick förstås till blots ändå, som jag alltid gör, för min egen, familjens och fränder och fränkors skull. Och det var förstås härligt, livsbejakande och viktigt, som det alltid är, eftersom vi alla, makter och människor, möttes där. Jag ledde sången, och som höjdpunkt sjöng vi om Sunnas död och hennes dotters födelse, och om det oundvikliga i att livet återvänder när döden är som närmast - precis på samma sätt som livets höjdpunkt innebär vandringens början mot döden. Hur kunde jag glömma det? Jag har själv skrivit sången. Men inuti mig blev det inte sant förrän vi gick till blots och sjöng det tillsammans, fränder och fränkor inför gudars blick. Tack för att ni hjälpte mig med det!
När vi lever med årshjulet lever vi hela varvet runt, genom död och liv, igen och igen och igen. Det påverkar oss, gör oss mer medvetna om vad ljus och värme betyder, om heligheten i en komposthög, om allt livs uppgång och fall och återfödelse, i fruktträd, mänskor och livskriser. Vi drar hjulet och dras med av det, leder varandra med ömsesidigt ansvar, skapar sed att luta oss mot, samlas kring och förändra när det är dags. Vi behöver aldrig vara rädda varken för att födas, leva eller dö, för vi får öva på att göra det igen och igen, i dagar, år och eoner, tills ingen rädsla finns kvar.
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Raven » Hur ser gud ut: ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ödet identitet ordning och kaos ursprungsfolk frågor skuld äktenskap nutid tranafton berättelse naturens rättigheter tradition helig plats tor arbete göteborg mytologi tjänstgörande ekologistisk morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner jättar tankesmedja djur vanadis förstörelse personlig sed inkluderande osynlig årsväntan ogrundand misstänksamhet blotlag skola ägg frej november trana beklagande källor torshammare mångkultur väv konst ting eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr video jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet industrialism organisation bronsålder odr uppfostran blota liberal bifrost landskap vårdande feminism nationalistisk toreblot familj kropp värderingar konferens alva gudamakter registrerat dröm julafton tacksamhet jolner dakota access insida val lek alver interreligiöst sommarsolstånd lusse äring historisk sed faq kultur etik disablot förfäder årsting traditioner emma hernejärvi vinternätterna modern hedendom medlemmar högtider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck trossamfund asatro disa politik sed gudar gemenskap höst andlig erfarenhet vinter jul alvablot mångfald polyteism ritual barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur per lundberg forn sed samfundet forn sed sverige yggdrasil liv gerd freja skalleper jord död frigg känslor gamla uppsala tempel nornor frey förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet årstider midsommar monoteism myter kyla lucia solvända stockholm rune forssén samhälle hedningar helighet oden urd bröllop förmödrar ragnarök vårblot bön standing rock förnimmelse studier vanatro påsk ginnungagap vetenskap jötnar edsring tiden gydja tolerans hallar växa in i seden sedvandrare heliga platser begravning sigurd fafnesbane hiero gamos nyckelord häfte älvor skålgropsten fulltrogen utbildning mat metoo vana polygami vardag monogami grunna tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder vintersolståndet myter, vetenskap, ymer gåva tomhet asynja sejd filosofi vårfrudagen siv ledstjärnor bildning tyr hälsa skörd föda utbrändhet media storm midgård det implicita moder verdandi monokultur gud religionsfrihet kommunikation vlogg rådet kristendom eugene gendlin väven kurs feja sekulär folkräkning ví skade hlodyn ukraina odla bok sociala medier makter fördomar