Freysåkallan
Hedningar åkallar gudar. Inte alla, inte alltid, inte på samma sätt. Men när vi gör det, vad innebär det? Hur går det till? Vad är det som händer när vi gör det? Som vanligt bland hedningar finns det antagligen minst lika många svar på det som det finns åkallande människor.
Jag funderar själv ofta på om det är gudarna som förändras eller jag själv, om de redan finns hos mig eller om de kommer till mig när jag ropar. Mitt svar är nog ett typiskt hednasvar: Både och. Att just det är ett så riktigt svar som går att ge blev särskilt tydligt för mig i lördags, då Samfundet firade alvablot i samband med vårt höstmöte på Bävsjöns lägergård i Lerum.
Jag fick äran att åkalla Frey i hans egenskap av alvernas herre. Jag gjorde det med hjälp av en sång, skriven för detta och liknande ändamål under en tid då jag upplevde mig särskilt nära Frey och arbetade med att lära mig av honom, jättinnan Gerd och kärleken dem emellan.
Jag, gydjan Birka, åkallade Frey, en av mina fulltrogna gudar. Jag gjorde det i rollen som Gerd som talar till sin älskade om sin rädsla och kärlek. Var det hon eller jag som kallade? Var det jag som nådde Frey eller han som väckte Gerd i mig? Var det jag som en gång skrev en sång till Freys och Gerds ära, eller de två som gav mig en sång och ord mitt hjärta behövde? Kanske gör det det samma, kanske var det både och.
Jag vet att jag sjöng och han kom och fyllde mig och oss och vårt blot. Alvakungen, herre över död och mull, drog in med hela sitt följe. Äringsguden, herre över liv och frö, steg fram och tog sin älskade i famn. De var en och samma, det var både och, precis som han.
Yngve-Frey
Med lust och lekars megin
Vig Du mig
och gör mig till Din egen
Må mitt hjärta minnas när jag utan skam
Bort mot Barrelunden skyndar stegen
Hemligheten
Att Frode är den ende
Som till liv kan väcka åkertegen
Äringsgud
Kom hjärtat att beröra
Och Din brud
I livets dans förföra
Må jag minnas och utropa kungens namn
Sen han själv har viskat i mitt öra
Hemligheten
Att främste kung är den man
som vill hellre älska än förgöra
Alvakung
Som råder över döda
Evigt ung
och ger oss liv och föda
Må jag minnas när jag i Din mörka famn
Än en gång får lämna livets möda
Hemligheten
Att Frode är den ende
Som kan kyssa Gerdas läppar röda
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Per Lundberg » Blot + bön + sejd: ”Hello levgeniia, Odin is much more than a god of war. Also of sejd, runes and g..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Aslo i have follow question. As I understood Odin is God of war. For him, war an..”
-
Ievgeniia » Blot + bön + sejd: ”Good day. I had read your words for Ukraine. I'm very much thankful for your car..”
-
Ilari Sole » Bekänna färg: ”Människan har varit, är, blir endast en liten frö i den stora evige evolutionens..”
-
Jocke drage » Disablot: ”Intressant ”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
hiero gamos sigurd fafnesbane feminism nationalistisk toreblot begravning hallar tolerans gydja tiden edsring jötnar alva ginnungagap påsk vetenskap studier dakota access insida val identitet ordning och kaos ursprungsfolk frågor skuld bok nutid tranafton folkräkning sekulär ví feja kurs eugene gendlin kristendom rådet väven ekologistisk morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner gud monokultur djur verdandi förstörelse personlig sed vanadis media utbrändhet ogrundand misstänksamhet årsväntan skola blotlag ledstjärnor siv ägg filosofi sejd vårfrudagen mångkultur asynja konst ting eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning odr uppfostran häfte nyckelord blota kyla myter vinternätterna midsommar bön vårblot ragnarök förmödrar lusse bröllop äring helighet hedningar samhälle rune forssén stockholm solvända årsting asatro disa politik årstider mörker döden ceremoni vår demokrati carl lundbäck trossamfund känslor frigg död jord skalleper mångfald freja gerd liv forn sed per lundberg barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur polyteism ritual alvablot jul vinter samfundet forn sed sverige yggdrasil höst gemenskap gudar sed andlig erfarenhet frey förnyelse tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider gamla uppsala tempel nornor lucia förfäder disablot etik kultur faq historisk sed oden urd sommarsolstånd interreligiöst alver lek medlemmar modern hedendom monoteism emma hernejärvi traditioner älvor liberal bronsålder skålgropsten fulltrogen organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder väv myter, vetenskap, ymer gåva tomhet beklagande torshammare källor bildning trana november frej tyr hälsa skörd föda osynlig inkluderande storm midgård det implicita moder tankesmedja jättar vlogg religionsfrihet kommunikation arbete tjänstgörande mytologi göteborg tor helig plats berättelse tradition naturens rättigheter äktenskap skade hlodyn ukraina odla ödet sociala medier makter fördomar standing rock förnimmelse vanatro jolner tacksamhet julafton dröm registrerat gudamakter värderingar konferens växa in i seden kropp familj vårdande sedvandrare heliga platser bifrost landskap