Freysåkallan
Hedningar åkallar gudar. Inte alla, inte alltid, inte på samma sätt. Men när vi gör det, vad innebär det? Hur går det till? Vad är det som händer när vi gör det? Som vanligt bland hedningar finns det antagligen minst lika många svar på det som det finns åkallande människor.
Jag funderar själv ofta på om det är gudarna som förändras eller jag själv, om de redan finns hos mig eller om de kommer till mig när jag ropar. Mitt svar är nog ett typiskt hednasvar: Både och. Att just det är ett så riktigt svar som går att ge blev särskilt tydligt för mig i lördags, då Samfundet firade alvablot i samband med vårt höstmöte på Bävsjöns lägergård i Lerum.
Jag fick äran att åkalla Frey i hans egenskap av alvernas herre. Jag gjorde det med hjälp av en sång, skriven för detta och liknande ändamål under en tid då jag upplevde mig särskilt nära Frey och arbetade med att lära mig av honom, jättinnan Gerd och kärleken dem emellan.
Jag, gydjan Birka, åkallade Frey, en av mina fulltrogna gudar. Jag gjorde det i rollen som Gerd som talar till sin älskade om sin rädsla och kärlek. Var det hon eller jag som kallade? Var det jag som nådde Frey eller han som väckte Gerd i mig? Var det jag som en gång skrev en sång till Freys och Gerds ära, eller de två som gav mig en sång och ord mitt hjärta behövde? Kanske gör det det samma, kanske var det både och.
Jag vet att jag sjöng och han kom och fyllde mig och oss och vårt blot. Alvakungen, herre över död och mull, drog in med hela sitt följe. Äringsguden, herre över liv och frö, steg fram och tog sin älskade i famn. De var en och samma, det var både och, precis som han.
Yngve-Frey
Med lust och lekars megin
Vig Du mig
och gör mig till Din egen
Må mitt hjärta minnas när jag utan skam
Bort mot Barrelunden skyndar stegen
Hemligheten
Att Frode är den ende
Som till liv kan väcka åkertegen
Äringsgud
Kom hjärtat att beröra
Och Din brud
I livets dans förföra
Må jag minnas och utropa kungens namn
Sen han själv har viskat i mitt öra
Hemligheten
Att främste kung är den man
som vill hellre älska än förgöra
Alvakung
Som råder över döda
Evigt ung
och ger oss liv och föda
Må jag minnas när jag i Din mörka famn
Än en gång får lämna livets möda
Hemligheten
Att Frode är den ende
Som kan kyssa Gerdas läppar röda
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Hjörtur » Att uppfostra barn hedniskt: ”Det är en bra artikel om hednisk barnuppfostran. Jag har själv kanske variit för..”
-
Kerstin » Vlogg: Erfarenheter från konferens om religionens plats i framtidens Sverige: ”Trillade in oplanerat på denna blogg och tittade på videon. Så intressant. Hade ..”
-
Tore Ahlbäck » Att uppfostra barn hedniskt: ”Hej, Jag tycker inte att ordet hedning eller hednisk ska användas i en seriös re..”
-
Danielle » Hur tänker en hedning?: ”Bra och informativt skrivet Emma! Jag håller med dig i din syn på utgångspunkter..”
-
Susanne » Vilka berättelser lever vi hedningar med?: ”Jag satt precis och funderade över Sága som Asynja och som symbol för berättande..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
alva liberal storm helig plats odla ekologistisk nutid vanadis kropp skola det implicita konferens uppfostran mytologi förnimmelse tor fördomar monogami beklagande industrialism tid, årstider, vår, personliga reflektioner arbete växa in i seden värderingar verdandi kurs skålgropsten djur kristendom demokrati mångkultur tyr jättar trana tomhet bildning insida ví identitet tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa personlig sed feminism osynlig vlogg heliga platser odr video källor sociala medier skuld grunna nationalistisk dakota access trossamfund bön myter blotlag monokultur tolerans berättelse inkluderande påvestenen vårfrudagen polygami hälsa tacksamhet vinternätterna kyla årsting rune forssén medlemmar historisk sed helighet stockholm hedningar solvända jord modern hedendom vårblot kultur urd äring hemmet mörker gamla uppsala politik döden årstider forn sed tankar nornor förnyelse höstdagjämningen vår jul känslor död mångfald per lundberg gerd alvablot ritual natur barn livsåskådning blot personlig berättelse religion andra religioner polyteism liv samfundet forn sed sverige vinter yggdrasil gemenskap skalleper höst andlig erfarenhet tempel frey sed gudsbild högtider frigg carl lundbäck sång freja ceremoni gudar förfäder traditioner disa emma hernejärvi ragnarök monoteism förmödrar oden etik lek faq alver midsommar bröllop samhälle sommarsolstånd väv mat folkräkning metoo tiden mimameid fulltrogen ägg religionsfrihet interreligiöst rådet jämstäldhet ödet kläder skade konst utbrändhet vardag nyckelord hallar standing rock ledstjärnor familj studier hiero gamos väven media midgård begravning ting föda äktenskap bronsålder myter, vetenskap, ymer förstörelse sekulär kommunikation ursprungsfolk gudamakter val november gydja ogrundand misstänksamhet filosofi tankesmedja vårdande påsk frågor tjänstgörande internet älvor moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr tranafton jötnar sigurd fafnesbane ginnungagap utbildning naturens rättigheter dröm skörd göteborg vetenskap landskap eugene gendlin ordning och kaos feja