Freysåkallan
Hedningar åkallar gudar. Inte alla, inte alltid, inte på samma sätt. Men när vi gör det, vad innebär det? Hur går det till? Vad är det som händer när vi gör det? Som vanligt bland hedningar finns det antagligen minst lika många svar på det som det finns åkallande människor.
Jag funderar själv ofta på om det är gudarna som förändras eller jag själv, om de redan finns hos mig eller om de kommer till mig när jag ropar. Mitt svar är nog ett typiskt hednasvar: Både och. Att just det är ett så riktigt svar som går att ge blev särskilt tydligt för mig i lördags, då Samfundet firade alvablot i samband med vårt höstmöte på Bävsjöns lägergård i Lerum.
Jag fick äran att åkalla Frey i hans egenskap av alvernas herre. Jag gjorde det med hjälp av en sång, skriven för detta och liknande ändamål under en tid då jag upplevde mig särskilt nära Frey och arbetade med att lära mig av honom, jättinnan Gerd och kärleken dem emellan.
Jag, gydjan Birka, åkallade Frey, en av mina fulltrogna gudar. Jag gjorde det i rollen som Gerd som talar till sin älskade om sin rädsla och kärlek. Var det hon eller jag som kallade? Var det jag som nådde Frey eller han som väckte Gerd i mig? Var det jag som en gång skrev en sång till Freys och Gerds ära, eller de två som gav mig en sång och ord mitt hjärta behövde? Kanske gör det det samma, kanske var det både och.
Jag vet att jag sjöng och han kom och fyllde mig och oss och vårt blot. Alvakungen, herre över död och mull, drog in med hela sitt följe. Äringsguden, herre över liv och frö, steg fram och tog sin älskade i famn. De var en och samma, det var både och, precis som han.
Yngve-Frey
Med lust och lekars megin
Vig Du mig
och gör mig till Din egen
Må mitt hjärta minnas när jag utan skam
Bort mot Barrelunden skyndar stegen
Hemligheten
Att Frode är den ende
Som till liv kan väcka åkertegen
Äringsgud
Kom hjärtat att beröra
Och Din brud
I livets dans förföra
Må jag minnas och utropa kungens namn
Sen han själv har viskat i mitt öra
Hemligheten
Att främste kung är den man
som vill hellre älska än förgöra
Alvakung
Som råder över döda
Evigt ung
och ger oss liv och föda
Må jag minnas när jag i Din mörka famn
Än en gång får lämna livets möda
Hemligheten
Att Frode är den ende
Som kan kyssa Gerdas läppar röda
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp: ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”
-
Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?: ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”
-
Niklas » Att uppfostra barn hedniskt: ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”
-
Lena Buhr » Hur tänker en hedning?: ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”
-
Hjörtur » Att uppfostra barn hedniskt: ”Det är en bra artikel om hednisk barnuppfostran. Jag har själv kanske variit för..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
alva vetenskap edsring kurs skålgropsten dröm kristendom det implicita mångkultur tranafton jättar torshammare tolerans insida vårdande identitet växa in i seden media tacksamhet feminism osynlig familj ledstjärnor standing rock hallar nyckelord val ursprungsfolk grunna nationalistisk tyr kläder jämstäldhet rådet äktenskap interreligiöst religionsfrihet ví fulltrogen mimameid tid, årstider, vår, personliga reflektioner metoo tankesmedja folkräkning mat feja ordning och kaos video helig plats odla ekologistisk nutid utbrändhet naturens rättigheter ginnungagap sigurd fafnesbane ödet jötnar bön moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr ägg fördomar monogami vårfrudagen frågor påsk väv symbol helighet stockholm hedningar solvända bröllop jord modern hedendom alver kultur vårblot kyla disa traditioner rune forssén medlemmar vinternätterna frigg forn sed döden nornor årstider förnyelse höstdagjämningen hemmet mörker vår politik känslor gemenskap död höst gerd yggdrasil vinter ritual per lundberg andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur polyteism alvablot liv samfundet forn sed sverige andlig erfarenhet jul mångfald skalleper tankar freja gamla uppsala gudar sång frey carl lundbäck sed gudsbild högtider tempel ceremoni historisk sed midsommar äring samhälle urd sommarsolstånd förfäder emma hernejärvi ragnarök monoteism förmödrar årsting oden etik lek faq filosofi tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa industrialism berättelse ting internet blotlag tomhet förnimmelse mytologi dakota access trossamfund konferens skola kropp skörd göteborg vardag landskap eugene gendlin storm liberal vlogg hälsa väven polygami begravning påvestenen inkluderande bildning tjänstgörande monokultur bronsålder tor myter trana demokrati skade konst djur skuld sociala medier källor verdandi odr heliga platser studier hiero gamos värderingar personlig sed arbete midgård beklagande tiden föda älvor myter, vetenskap, ymer förstörelse sekulär kommunikation uppfostran gudamakter utbildning november gydja vanadis ogrundand misstänksamhet