Livsvägar och livslandskap
Jag tänkte mig länge livet som en väg.
Den låg liksom där, framför mig, och jag hade att följa den. När jag kom till en korsning kunde jag välja om jag ville svänga vänster eller höger eller fortsätta rakt fram.
Så tänkte jag mig livet, och det fungerade ganska bra. Som en välasfalterad, väldimensionerad och välupplyst motorväg utan plankorsningar, väjningsplikt och möten.
Tills jag en dag klev av vägen och fortsatte ut i landskapet.
Landskapet var svårare att gå på än vägen. Ibland fann jag en stig som någon hade trampat upp innan mig, men lika ofta fann jag att jag trampade på helt oupptrampad mark.
Om jag ville någonstans fanns det inte längre någon given väg att ta sig dit. Jag kunde inte välja avfart 27 och fortsätta på en riksväg. Jag kunde inte följa framförvarande bils baklyktor. Jag hade rentav lämnat bilen vid vägkanten, ty i landskapet var den värdelös.
Jag hade fortfarande mål. Jag ville komma fram. Men det fanns inga skyltar, och ojämnheterna i marken gjorde att jag nästan lika ofta gick bort från målet som mot det. Andra människor gick åt alla håll i landskapet, kors och tvärs, huller om buller. Ibland kunde jag längta tillbaka min bil och den asfalterade vägen, som ju tog mig dit jag ville så mycket fortare, men lika ofta märkte jag att när jag trodde att jag hade varit på väg mot ett mål en tid var jag i själva verket på väg mot ett annat. Jag följde mina fötter och jag kände mina andetag.
Nu tänker jag knappt på den där vägen längre. Jag tänker mig livet som ett skiftande landskap, där nya saker ständigt dyker upp framför mig, bakom mig, runt omkring mig, och där jag är en del av allt detta framför mig, bakom mig och runt omkring mig. Någonstans har jag också förlikat mig med tanken att inte riktigt veta vart jag ska och vart jag hamnar.
Den där breda asfalterade motorvägen där jag började min resa kändes så småningom för platt, för intetsägande, för steril, och lämnade mig med en känsla av tomhet, även när jag nått mina mål. Landskapet däremot, det uppfyller mig i varje kliv, i varje andetag. Uppfyllelsen är inte odelat positiv – jag är inte alltid glad och lycklig, utan precis som att landskapet går upp och ned gör mitt sinne och min håg också det.
Mitt liv formas av ett landskap, och jag är en del av detta landskap. Så skulle jag kunna beskriva det som kallas hedendom, forn sed, nordisk sed, eller om man föredrar ett helt annat namn.
Karin Boye har uttryckt något liknande:
Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.
Tack.
Martin Domeij, rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Daniel » Att se på väven: ”Vi sitter här och pratar om nordisk mytologi hit och dit, och det blir en del go..”
-
Ida H » Nybörjare? Detta händer på blotet!: ”Vart är nästa midsommarblot?”
-
Henrik » I trygghet tillsammans växer seden: ”Fint skrivet! ”
-
Karin Beronius » Hell Eir: ”Ibland finner man oväntade guldkorn på vägen. Jag letar egentligen efter ordet "..”
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
fördomar makter sociala medier ödet odla ukraina hlodyn skade äktenskap naturens rättigheter tradition berättelse helig plats tor göteborg mytologi tjänstgörande arbete morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk jättar tankesmedja verdandi förstörelse personlig sed vanadis inkluderande osynlig föda skörd hälsa tyr frej november trana bildning källor torshammare beklagande tomhet gåva myter, vetenskap, ymer väv moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vintersolståndet grunna monogami video polygami vardag metoo industrialism organisation fulltrogen skålgropsten bronsålder liberal älvor hiero gamos sigurd fafnesbane feminism nationalistisk toreblot begravning hallar tolerans gydja tiden gudamakter registrerat edsring julafton tacksamhet dröm studier förnimmelse standing rock dakota access lek alver interreligiöst sommarsolstånd urd oden historisk sed faq kultur etik disablot förfäder lucia traditioner myter monoteism modern hedendom medlemmar årstider mörker döden ceremoni vår förnyelse carl lundbäck trossamfund asatro gamla uppsala disa sed gudar gemenskap höst andlig erfarenhet vinter jul alvablot mångfald polyteism ritual barn andra religioner personlig berättelse blot livsåskådning religion natur per lundberg forn sed samfundet forn sed sverige yggdrasil liv gerd freja skalleper jord död frigg känslor politik tempel nornor frey demokrati tankar höstdagjämningen sång gudsbild hemmet högtider midsommar vinternätterna emma hernejärvi kyla årsting solvända stockholm rune forssén samhälle hedningar helighet äring bröllop lusse förmödrar ragnarök vårblot bön val insida vanatro jolner vetenskap påsk ginnungagap alva jötnar värderingar konferens växa in i seden kropp familj vårdande sedvandrare heliga platser bifrost landskap blota nyckelord häfte uppfostran odr utbildning mat vana internet symbol mimameid påvestenen jämstäldhet eir tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kläder ting konst asynja mångkultur vårfrudagen sejd filosofi ägg siv ledstjärnor blotlag skola årsväntan ogrundand misstänksamhet utbrändhet media det implicita storm midgård djur moder monokultur gud vlogg religionsfrihet kommunikation väven rådet kristendom eugene gendlin kurs feja ví sekulär folkräkning tranafton nutid bok skuld frågor ursprungsfolk ordning och kaos identitet
ÄoF