Samfundet Forn Sed Sverige

 

Livsvägar och livslandskap

14 oktober 2012 « Tillbaka

Jag tänkte mig länge livet som en väg.

 

Den låg liksom där, framför mig, och jag hade att följa den. När jag kom till en korsning kunde jag välja om jag ville svänga vänster eller höger eller fortsätta rakt fram.

 

Så tänkte jag mig livet, och det fungerade ganska bra. Som en välasfalterad, väldimensionerad och välupplyst motorväg utan plankorsningar, väjningsplikt och möten.

 

Tills jag en dag klev av vägen och fortsatte ut i landskapet.

 

Landskapet var svårare att gå på än vägen. Ibland fann jag en stig som någon hade trampat upp innan mig, men lika ofta fann jag att jag trampade på helt oupptrampad mark.

 

Om jag ville någonstans fanns det inte längre någon given väg att ta sig dit. Jag kunde inte välja avfart 27 och fortsätta på en riksväg. Jag kunde inte följa framförvarande bils baklyktor. Jag hade rentav lämnat bilen vid vägkanten, ty i landskapet var den värdelös.

 

Jag hade fortfarande mål. Jag ville komma fram. Men det fanns inga skyltar, och ojämnheterna i marken gjorde att jag nästan lika ofta gick bort från målet som mot det. Andra människor gick åt alla håll i landskapet, kors och tvärs, huller om buller. Ibland kunde jag längta tillbaka min bil och den asfalterade vägen, som ju tog mig dit jag ville så mycket fortare, men lika ofta märkte jag att när jag trodde att jag hade varit på väg mot ett mål en tid var jag i själva verket på väg mot ett annat. Jag följde mina fötter och jag kände mina andetag.

 

Nu tänker jag knappt på den där vägen längre. Jag tänker mig livet som ett skiftande landskap, där nya saker ständigt dyker upp framför mig, bakom mig, runt omkring mig, och där jag är en del av allt detta framför mig, bakom mig och runt omkring mig. Någonstans har jag också förlikat mig med tanken att inte riktigt veta vart jag ska och vart jag hamnar.

 

Den där breda asfalterade motorvägen där jag började min resa kändes så småningom för platt, för intetsägande, för steril, och lämnade mig med en känsla av tomhet, även när jag nått mina mål. Landskapet däremot, det uppfyller mig i varje kliv, i varje andetag. Uppfyllelsen är inte odelat positiv – jag är inte alltid glad och lycklig, utan precis som att landskapet går upp och ned gör mitt sinne och min håg också det.

 

Mitt liv formas av ett landskap, och jag är en del av detta landskap. Så skulle jag kunna beskriva det som kallas hedendom, forn sed, nordisk sed, eller om man föredrar ett helt annat namn.

 

Karin Boye har uttryckt något liknande:

 

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

 

Tack.

 

 

Martin Domeij, rådsgode

Etiketter: natur livsåskådning

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

väven göteborg mytologi tjänstgörande ekologistisk morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner jättar tankesmedja moder det implicita interreligiöst personlig sed vanadis media utbrändhet föda skörd hälsa tyr bildning ledstjärnor siv vårfrudagen filosofi sejd mångkultur väv konst ting alva kläder tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa jämstäldhet påvestenen mimameid symbol internet vana mat utbildning fulltrogen skålgropsten älvor häfte nyckelord hiero gamos sigurd fafnesbane feminism nationalistisk toreblot arbete hallar tolerans gydja tiden gudamakter registrerat ginnungagap påsk vetenskap studier dakota access insida val fördomar makter sociala medier bok odla ukraina hlodyn skade ví folkräkning sekulär asynja helig plats tor förmödrar bröllop urd oden helighet hedningar samhälle rune forssén stockholm solvända lucia kyla emma hernejärvi monoteism modern hedendom medlemmar lek gudsbild sång höstdagjämningen asatro demokrati carl lundbäck trossamfund tempel gamla uppsala årstider hemmet frigg gudar gemenskap höst mångfald sed vinter jul yggdrasil freja forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism samfundet forn sed sverige liv gerd alvablot känslor skalleper jord död andlig erfarenhet mörker högtider politik disa nornor frey förnyelse tankar vår ceremoni döden vårblot bön midsommar vinternätterna myter alver traditioner årsting förfäder disablot etik kultur faq historisk sed äring lusse sommarsolstånd ragnarök kurs feja tradition naturens rättigheter beklagande tranafton nutid äktenskap skuld frågor ursprungsfolk ordning och kaos identitet ödet standing rock förnimmelse vanatro jolner tacksamhet julafton dröm jötnar edsring konferens värderingar kropp familj växa in i seden sedvandrare heliga platser vårdande landskap berättelse liberal blota uppfostran odr bronsålder organisation industrialism metoo vardag polygami video monogami grunna moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr eir vintersolståndet myter, vetenskap, ymer gåva tomhet torshammare källor begravning trana november frej ägg skola blotlag ogrundand misstänksamhet årsväntan osynlig inkluderande storm midgård förstörelse verdandi djur monokultur gud religionsfrihet kommunikation vlogg rådet kristendom eugene gendlin