Gudinnorna är inte likadana

Så här när de flesta firar disa, så ligger det nära till hands att fundera på kvinnlighet. Enligt sed är den här högtiden till för att fira diserna: alla kvinnliga makter. Förmödrar, kvinnliga gudar, rådare. Ordet dis är ett luddigt paraplybegrepp, men syftar aldrig till manliga väsen. Hur förhålla sig till detta, om man haft svårt med ord som “kvinnlig” och “feminin”, trots att man är kvinna?

 Det är inte ovanligt att i andliga/religiösa sammanhang ha små kvinnoträffar eller prata om vikten av det “kvinnligt gudomliga”. Speciellt de delar av modern hedendom som ligger nära new age kan det finns en viss typ av särartsfeminism eller t o m livmodersfeminism inbakt all denna “girl power”. Ungefär: “vi kvinnor är så viktiga och bra, för vi kan sådant som män inte kan”. Kopplar man sedan ihop detta med arketyper återkommande i diverse alternativandlighet, så är det lätt att resultatet blir ungefär:
“Män och kvinnor är lika mycket värda, fastän väsensskilda. Män är bra på krig, rationellt tänkande och kvinnor är bra på att vara omvårdande och intuitiva.”
Personligen avskyr jag sådana generaliseringar. Jag är en kvinna, om detta råder det inget tvivel egentligen. Men väldigt ofta när jag hamnat i kvinnoseparatistiska rum så känner jag mig helt klart okvinnlig. Jag passar inte in i den där mallen av en omvårdande, mjuk och intuitiv kvinna. Jag är en fyrkantig nörd, som hellre läser en bok än håller i en bebis. Som attraherad av andra kvinnor skriver jag heller inte under på att ett kvinnoseparatistiskt rum skulle per automatik leda till mindre sexuell laddning. 
Jag bara vantrivs att bli satt i ett fack, även om det görs i välmenande syfte. Jag kan vara en kvinna och ändå inte vilja att det antas något om min personlighet, mina talanger eller åsikter. Inte heller missunnar jag kvinnor som t ex saknar livmoder att räknas med i gänget. Om hon vill det. Naturen är full av undantag och variation, och mänskliga begrepp är inte alltid pricksäkra. 

Så vad är kvinnlighet, separat från det fysiska?

Jag vet ärligt talat inte. Men jag vet att bland de kvinnliga makter som beskrivs i nordisk mytologi, så finns en enorm variation. Kvinnliga gudar är inte bara vackra kärleksgudinnor. Inte ens Freja, som ofta jämförs med grekiska Afrodite, är någon simpel skönhetsgudinna. Hon må ha en hand med i skönhet och erotik, eftertraktad av jättar, men hon kan också hetsa till krig. Hon väljer fallna krigare före Oden, är en mäktig völva och skänker rikedom. Bland gudarna finns Skade, som dyker upp med rustning och vapen för att kräva hämnd. Idun, som skänker ungdom med sina heliga äpplen. Läkekunniga Eir. Hemlighetsfulla Frigg. Lilla Beyla, som serverar mjöd och stora, moderliga Jord. Mörka Natt och strålande Sunna. De är alla så olika varandra. Förutom gudar vimlar det av andra kvinnliga makter i mytologi och folktro. Valkyrior, fylgja, skogsrå, älvor… 
Så på disablotet jag håller i nu på lördag, ska jag komma ihåg att hylla just detta:
Trots trånga fördomar, så finns det säkert tusen sätt att vara kvinna på. Och så har det varit i urminnes tider.

Hell diser.

(av Emma Hernejärvi, kontaktperson i hbtq+-frågor)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Linda Stiernberg » Hur ser gud ut:  ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”

  • Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa:  ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”

  • Johan Settersjö » Glad Lusse!:  ”En artikel i Oskarshamnstidningen 2021-12-11 tog upp dessa äldre lussefiranden, ..”

  • Louise Wessel » Glad Lusse!:  ”Alltid trevligt att få förklaringar till saker”

  • Raven » Hur ser gud ut:  ”Fin beskrivning av gudarna och Frej. Nyfiken på din väg till att bli fulltrogen...”

Bloggarkiv