Hur fungerar det demokratiskt i Samfundet Forn Sed? 

-”Varför blev du vald till riksgydja?”, blev jag frågad. Jag skämtade bort svaret lite med att säga att det är för att jag är så bra och sedan beskrev jag lite hur goderingen är uppbyggd.

Men efteråt har jag funderat på frågan, och undrar om det inte egentligen var en fråga om hur Samfundets organisation fungerar – varför finns det riksgydjor/godar och hur väljs de? 
Det kanske det är fler som funderar på, så jag låter mitt första blogginlägg handla om det.
 
Samfundet Forn Sed Sverige är ett registrerat trossamfund. Grunden för hur Samfundet fungerar rent praktiskt skiljer sig inte mycket åt från hur religiöst obundna föreningar fungerar i Sverige. Vi vilar alltså på demokratiska grunder. 

Varje år hålls ett årsmöte, där alla medlemmar som har betalt årsavgiften har rösträtt, och en styrelse väljs. Det finns flera aktiva utanför styrelsen tillexempel valberedning, ekonomisk granskare, verksamhetsgranskare, personer som arbetar med Samfundets tidning, representanter som ansvarar för kontakt och samarbete med andra samfund och föreningar. 

Så långt fungerar vi alltså som vilken annan förening som helst i Sverige. Men vi är ett religiöst Samfund och även om vi utövar en levande sed i dagens samhälle, så har vi en fot i den historiska myllan. Det ger avtryck i hur Samfundet är uppbyggt och fungerar. Vi kallar årsmötet för årsting, och styrelsen för rådet. De vanligaste ceremonierna inom forn sed kallas för blot, blotet är hjärtat i själva seden. Det är genom blotet vi möter makterna och skapar balans inom oss själva och med landskapet vi lever i. Blotet kan utföras i enskildhet eller tillsammans med familj och vänner. Det kan vara enkelt som att lägga en blomma vid ett träd eller sjunga en sång till makterna. Det kan också vara stort som vårbloten i Gamla Uppsala med flera hundra deltagare. 

Enskilda medlemmar som bor nära varandra kan gå ihop i ett blotlag, för att blota och på andra sätt utveckla sin sed tillsammans. Om medlemmarna vill kan de registrera blotlaget som ett officiellt blotlag inom Samfundet. Ett blotlag är inte en egen förening, utan fungerar då som en lokal grupp eller krets inom Samfundet. Det är vanligt att bloten leds av en eller två personer, beroende på hur många som deltar. De som leder blotet kallas blotsgydja (kvinna) och blotsgode (man).

Samfundet har valt att utbilda gydjor och godar som kan stötta andra medlemmar i seden, både praktiskt och andligt. Förutom att hålla i årsblot erbjuder de livsstegsriter och själavård, och vidareutvecklar sig i seden för att kunna svara på frågor, stödja och hjälpa till när det behövs. Godarna och gydjorna bildar goderingen som har möte ungefär en gång per månad. Nya gydjor och godar utbildas av goderingen under ungefär ett år. Om utbildningen slutförs, kan goderingen rekommendera rådet att välja in den nye personen till gode/gydja inom Samfundet. 

Gode och gydja i Samfundet är ett förtroendeuppdrag utan tidsbegränsning, till skillnad från förtroendeuppdraget inom rådet som är på ett eller två år. 

Som jag tänker mig det, är Samfundet uppbyggd som en harg*. Rådet och goderingen är stenarna i botten som håller de andra stenarna uppe; medlemmarna, blotlagen, tidningen. 

Men riksgydja då?
Jo, på årstinget väljs en gode och en gydja på två år för att vara samordnande av goderingen och den andliga verksamheten i samfundet. Dessa kallas då riksgode och riksgydja och fungerar som Samfundets ansikte utåt tillsammans med ordförande. Minst en av riksgydjan och riksgoden ska ha en plats i rådet och fungera som kontaktperson mellan rådet och goderingen.
  
När den förra riksgydjan, Emma Hernejärvi, valde att avgå frågade de andra i goderingen mig om jag var intresserade av att vara riksgydja. Jag funderade länge på det, det innebär ju mer ansvar och risk för publicitet (vilket Emma skött galant under flera år). Det kändes som att jag skulle kunna göra ett bra jobb, så jag tackade ja. Efter att jag (och Henrik Hallgren) blivit valda av årsmötet, just när årsmötet tog lunchrast, så kom Emma fram till mig och hängde på mig riksgydjans halsband. –”Nu är det din tur att bära den här”, sa hon. Och vet ni, den lilla handlingen kändes som en rit lika viktig för mig som hela vårblotet dagen innan. 

Linda Stiernberg, riksgydja 

(*en harg är en plats där man kan blota, traditionellt anses den vara uppbyggd av stenar  - som en stenhög ungefär. Det finns nya rön som beskriver att hargen också bestod av en träbyggnad, som ett tempel. Mer om det kan du läsa i boken ”Tempel och kulthus i det forna Skandinavien: myter och arkeologisk fakta”). 

Den officiella organisationsplanen kan du hitta på sidan Samfundets organisation.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ture » Vintervända:  ”Enligt Wikipedia har julgranen anor från Tyskland. Men det framgår också att tys..”

  • Maria Fasting » Vårens fest: Ägg, hunger och hopp:  ”Hej! Har ni några tips på barnböcker? Tema vårfirande tänker jag på nu men även ..”

  • Johanna Södermark » Symboler, var finns deras innehåll?:  ”Tack Per! Fin reflektion, som också ger en tydlig bild av hur man kan beskriva v..”

  • Niklas » Att uppfostra barn hedniskt:  ”Vi ska kasta ut barnen i en kaotisk värld, utan ge dem trygga sammanhang och god..”

  • Lena Buhr » Hur tänker en hedning?:  ”Faktiskt väldigt bra tänkt och att punkta upp på detta sätt. Ett jättebra hjälpm..”

Bloggarkiv