Höststormar
Vinden dånar mot fönsterrutorna, den vilda jakten driver över skogarna. Jag tittar ut. Ser månskivan, full och lysande mot det bottenlöst mörka.
Här på östkusten är det hårda vindar, men i väst stormar det. Vilka krafter. Jag känner mig rusig.
Människan är inte alltings mått. Det finns så mycket som är större, som når bortom oss, överskrider oss. Men som vi är en del av. Vinden blåser genom mina lungor. Månen skimrar i mötet med mina ögon. Universum är en gigantisk varelse som speglar sig i mig, i allt, men som också når bortom vad vi kan fatta. Att se den mörka natthimlen är att blicka ned i det ofattbara gapet - Ginnungagap. Månen - det lysande ögat i tidens brunn.
Jorden är en kropp, ett kött. Stormvinden är Makterna som rider världen, jordens vilda andetag.
När sommarens uttrycksfullhet och tydlighet sjunker undan, börjar andra lager bli synliga inom oss. Andra nyanser uppenbaras. Höstlövens färgprakt - rött, orange, gult, brunt - avslöjas när det gröna drar sig undan.
Världen står nu i jämviktsläge på gungbrädan mellan ljus och mörker. Snart börjar den tippa igen. Följ med ned, sjunk. In i mörkret. In i det trolska.
Henrik Hallgren, Riksgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Kalle Karlson » Medan Alvatid nalkas...: ”vi vill veta mer , kan ni förklara bättre el vill ni att vi ska förstå det som s..”
-
Anna » Hell Eir: ”Vackra ord som ger energi och ännu mer förenar oss i det godes namn. Må fred och..”
-
Sandra Lindblom » Hell Eir: ”Tack Linda för denna vackra text. Det blev med ens mindre ensamt att sitta ensam..”
-
Aslak Halfdan » Äntligen är det jul: ”God dag kære svenske trosfæller, jeg er jeg bor i Danmark halv dansk halv finsk..”
-
Charlotte Magnusson » Äntligen är det jul: ”I en föränderlig värld rullar årshjulet på, oavsett vad som händer. Naturen har ..”