Hur tänker en hedning?

Ni vet hur man ibland tar något för givet, tills man träffar på något som är så annorlunda, att man inser det man gjort eller tänkt inte alls är självklart.

Så brukar det vara med det jag kallar för det "hedniska tänket". Jag är så van vid mitt sätt att tänka på religion och andlighet, att jag ibland blir lite hemmablind.

Jag diskuterar en hel del religion online, exempelvis på Facebook. Ja, vilken röra sociala medier kan vara! Så lätt det kan vara för människor att slänga ur sig hårda ord, när vi bara skriver, istället för att ses i verkligheten. 

Majoriteten av deltagare i sådana allmänna religionsgrupper är kristna, muslimer eller ateister. Även ateisterna brukar vara mest pålästa om just kristendom och islam, och vara uppvuxna i sammanhang där monoteism vanligt. Jag tror, att för att kunna diskutera - eller ens inse om det är lönt att diskutera, så måste vi först klargöra våra bakgrunder. Om vi hela tiden utgår från oss själva, och antar att den vi pratar med tänker likadant (fastän med annan gudssyn), så kan vi råka missförstå varandra. Därför har jag punktat ner några tankar som jag ser som centrala för hur mitt sätt att tänka kring min andliga sed, kan skilja sig från den genomsnittlige monoteisten jag möter i sociala medier.
 

  • För mig är polyteismen lika självklar som monoteismen är för dem.
  • Gudarna är mäktiga och fantastiska, men inte perfekta eller allsmäktiga.
  • För mig är religiösa berättelser och myter inga skolböcker att följa till punkt och pricka, utan berättelser att tolka, inspireras av och läsa mellan raderna på.
  • För mig är det inte viktigt att exakt definiera hur jag tror, det är viktigare för mig vad jag upplever och gör.
  • För mig är mångfalden en naturlig del av mitt andliga liv. Flera gudar, flera dödsriken, flera tolkningar.
  • Rätt och fel, synd och förlåtelse, är mänskliga påfund. Gudarna har viktigare saker för sig än att bestämma detaljerade lagar och straffa människor som bryter mot dem. 
  • Cirkulär tidssyn. Högtider osv utgår från återkommande fenomen i naturen, inte från historiska händelser. Generationer föds och dör, och allting börjar ständigt om. 
  • Människan är inte alltings mått, eller naturens herre. Utan vi är en del av myllret av liv, beroende av vår omgivning. Människan har en plats i ett nätverk istället för i en hierarki.

Du behöver inte hålla med mig om allting här, förstås. Men kanske, hjälper detta någon där ute att bättre formulera sina egna tankar och erfarenheter. Det vi inte pratar om, kan vi heller inte söka förståelse för, kan vi inte jämföra. Genomtänkt kommunikation är nyckeln.

// Emma Hernejärvi, riksgydja

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln