Vår sed
Samfundet Forn Sed är ett registrerat trossamfund för utövare av nordisk naturreligion.
Seden vi följer är polyteistisk, alltså erkänner vi många (om inte alla) gudar och gudinnor även om vi i vår gemensamma sed vänder oss till den mångfald av makter, gudar, gudinnor och väsen som finns i Norden.
Utövare av seden har olika sätt att uppfatta makterna på och olika sätt att tro. Det som sammanlänkar oss är mer hur vi utövar vår sed än exakt vad vi tror på och vilka gudar vi blotar till.
Forn sed i korthet
- Forn sed är en levande andlig väg med rötter i det norröna hedniska och i folkliga seder
- Forn sed utgår från naturens och tillvarons helighet
- Forn sed erkänner många olika gudar, makter och andliga förhållningssätt
- Forn sed uppmanar alla att söka sin egen andliga väg och personliga relation till makterna
Hur vi utövar seden
- Vi utövar seden genom blotande till våra norröna gudar och naturväsen. Vi offrar inte levande djur i ceremonier som arrangeras av samfundet.
- Vi utövar seden i samklang med naturens växlingar och årets högtider.
- Vi utövar seden genom att helighålla de olika övergångarna i människans livslopp, alltifrån namngivningar till begravningar.
- Vi utövar seden genom att vårda, värna och väcka de heliga platserna i landskapet.
- Vi utövar seden genom att utforska och bevara ”de klokas” kunskaper och den folkliga magin, såsom örtmagi, sejd och skyddsrunor.
- Vi utövar seden genom olika kreativa och kulturella uttryck såsom sång, dans, musik, matkultur, skaldekonst, berättande och hantverk.
- Vi utövar seden genom att utforska den forna sedens myter, världsbild och kosmologi.
- Vi utövar seden genom vardagliga och personliga bruk och ceremonier, där vi möter makterna.
- Vi utövar seden genom att leva med heder och livsbejakelse i våra relationer till människor, natur och makter.
Skillnad på sed och religion
Den forna seden innefattar vördandet av våra nordiska gudamakter och naturväsen, firanden i form av högtider och blot, hedniska livsåskådningar, attityder och levnadsideal, folktro och folkseder. Även traditionellt hantverk, mat- och bryggkultur, folkdans och folkmusik är delar av denna sed.
Ordet ”religion” kan kännas alltför begränsande i detta sammanhang. Den forna seden är inte huvudsakligen ett trossystem. Vi har ingen grundare eller profet. Forn sed är istället en andlighet på gräsrotsnivå, skapad av generationer av människor, som utövat seden som en del i sina dagliga liv. Vår sed lever, växer och förändras i själva utövandet.
Att leva med forn sed handlar i grunden om att upprätthålla goda relationer mellan människor, natur och makter. Redan för 1000 år sedan användes begreppet ”den forna seden” som en benämning på den hedniska traditionen. Den forna seden är alltså inte uppbyggd kring trossystem, heliga böcker eller skriftliga dogmer. Istället är det bruket som är det viktiga. Sed är något vi gör, och det vi gör förenar oss mer än det vi tror på.
Vad ordet sed betyder
Sed betyder ungefär "tradition" eller "bruk". När vi använder det menar vi andliga eller religiösa föreställningar, handlingar och traditioner som vi varken är de första eller sista som lever med och utför.
Forn betyder gammal. Ordet används inte så ofta idag annat än i uttryck som till exempel "forna tider", som kan betyda i princip vilka förflutna tider som helst.
När man sätter ihop forn med något annat ord brukar betydelsen bli mer specifik, till exempel "forntid", som i motsats till "forna tider" inte betyder vilka tider som helst utan specifikt förhistorisk tid. "Fornsed" skulle kunna beteckna sed som fanns under forntiden. "Forn sed" betyder däremot "gammal sed", det vill säga sed som är gammal, men inte nödvändigtvis från forntiden.
Vår sed är inte forntida. Den är här och nu.