Seden

Den forna seden är arvet från våra förfäder och förmödrar. Den har vuxit fram genom årtusenden i samspel med naturen och i öppen kontakt med andra kulturer. Forn sed syftar i grund och botten till att upprätta goda relationer mellan människor, natur och makter, till allas gagn och glädje. Forn sed är inte bunden till blodsband eller genetisk härstamning utan är öppen för alla som finner den meningsfull. Det finns ingen grundare av vår tro lika lite som det finns ett sätt att tro, men några saker ser vi som utmärkande för forn sed:

Forn sed är en levande andlig tradition som: 

  • Har sina rötter i norröna hedniska och folkliga seder. 
  • Utgår från naturens och tillvarons helighet. 
  • Erkänner många olika gudar, makter och andliga förhållningssätt. 
  • Uppmuntrar alla att söka sin egen andliga väg och personliga relation till makterna.
  • Vi utövar seden genom att leva med heder och livsbejakelse i våra relationer till människor, natur och makter.


Den forna seden innefattar vördandet av våra nordiska gudamakter och naturväsen, firanden i form av högtider och blot, hedniska livsåskådningar, attityder och levnadsideal, folktro och folkseder. Även traditionellt hantverk, mat- och bryggkultur, folkdans och folkmusik är delar av denna sed.

Ordet ”religion” kan kännas alltför begränsande i detta sammanhang. Den forna seden är inte huvudsakligen ett trossystem. Vi har ingen grundare eller profet. Forn sed är istället en andlighet på gräsrotsnivå, skapad av generationer av människor, som utövat seden som en del i sina dagliga liv. Vår sed lever, växer och förändras i själva utövandet.

Att leva med forn sed handlar i grunden om att upprätthålla goda relationer mellan människor, natur och makter. Redan för 1000 år sedan användes begreppet ”den forna seden” som en benämning på den hedniska traditionen.