Inom seden finns det flera gudinnor som har en modersroll.

Den första som kommer till våra tankar är Jord själv, mor till allt i naturen, till oss människor och till Tor. Gudinnan Jord har flera namn som Hlodyn och Fjörgyn.

De två andra gudinnorna som gärna förknippas med modersrollen är Frigg och Siv.

Frigg ses ofta som en äldre och tryggare moder som har koll på det som behövs. Hon hjälper vid förlossning och sedan finns hon med oss under hela livet. Hon skänker tröst och tar hand om oss när vi behöver det.

Siv kan ses som en yngre, fysiskt stark moder med mycket ork. Hon står för ordning och reda, och hon hjälper med tålamod och noggrannhet. Siv är också en representant för jorden, då främst åkern som med Sivs kraft får säden att mogna.

Andra gudinnor som också har modersroller är Freja och Gerd.
Freja tillbeds ofta för sin kunskap i sejd och för kraft i strid, men hon hjälper också till vid förlossningar. Hon har själv en dotter, även om dottern inte är lika välkänd som Sivs och Friggs barn.
Gerd kan ses som en representation av jorden som väcks till liv av solens värme, grunden för allt liv och särskilt påtagligt för oss här i nord.

Inom seden talar vi gärna om diser. Det är en benämning av alla gudinnor tillsammans, liksom våra förmödrar som även de kan räknas dit. Förmödrar är inte bara dem vi är direkt släkt med, utan alla mödrar som har älskat, stöttat och skyddat.

Så på morsdag har vi mycket att fira. Våra mödrar, systrar, väninnor och alla heliga diser.

I år skänker Samfundet lite pengar på morsdag för att hjälpa med covidvaccin i länder som inte kan erbjuda det till sina invånare. Vi skänker det i Eirs namn.

Linda och Magnus, gydja och gode i Samfundet Forn Sed

Det händer då och då att samfundet eller dess blotlag blir kontaktade av nyfikna som frågar när nästa blot hålls, och om man får komma dit för att se på.

Svaret som man brukar få då är att man gärna får komma dit, även om man varken är medlem eller definierar sig som hedning, men då deltar man. 

Jag tänkte förklara lite grann varför många blotarrangörer har den här inställningen. Det är inte för vara taskiga!

Antalet
På de flesta blot brukar det komma ganska få deltagare. I Stockholm, där jag håller blot, brukar vi ha 5-30 deltagare på ett vanligt årstidsblot beroende på sådant som väder och vilken veckodag blotet infaller. I mindre orter kan deltagarantalet vara ännu mindre. Antalet aktiva hedningar är ganska litet jämfört med andra religioner - men nyfikna, som tycker att det är fascinerande att det finns hedningar i dagens Sverige, de är långt fler. Risken är därför, att om vi säger ja till en passiv publik, att publiken blir långt fler än deltagarna. Då känner sig blotdeltagarna utstirrade och som del av ett skådespel, snarare utövare av andlighet.

Blot görs tillsammans
De flesta svenskar är mest bekanta med protestantisk kristendom, och tror att alla religioner fungerar på samma sätt. De förväntar sig därmed att en präst eller motsvarande står längst fram och håller i ritualen, och övriga besökare deltar genom att sitta på bänkar i rad, alla vända åt samma håll. Dessa ganska passiva deltagare förväntas lyssna på prästen, för att emellanåt sjunga med i en psalm eller be i tystnad. Så fungerar inte ett blot.
För det första så hålls ett blot utomhus, och oftast står man i en cirkel. Alla kan se alla i ögonen, ingen kan gömma sig längst bak.
Även om en blotgydja eller -gode (kan vara flera!) är ansvarig för det som händer, så brukar blotet vara mer av ett samarbete. Det kan vara många som talar, bjuder in gudar, turas om. När man kommer till delen då vi lägger ner våra blotgåvor, förväntas alla gå fram till stallen. Även om man inte har något med sig, även om man inte är hedning. 
Efter detta, utförs en skålrunda. Var och en i cirkeln förväntas skåla för något: det kan vara en bön, en förhoppning eller bara en glädjeyttring. Även den som inte kan svenska kan skåla på sitt eget språk, icke-hedningen kan skåla för något abstrakt (t ex freden! Vänskapen!), även den som inte kommer på något att säga kan höja en skål och ropa ett enkelt "Hell!". Det här är en viktig del av blotet och utförs gemensamt.

Andlighet är intimt
Att stå där med mjödet i hand och uttala sin bön är personligt. Genom att vi delar på upplevelsen, så uppstår en respekt och tillit. Om någon däremot står några meter bakom, någon som inte har svurit blotsfreden och inte delar med sig av sina tankar, så kan upplevelsen vara att hen tjuvlyssnar. Ingen tycker om att bli stirrad på, att ha någon bakom ryggen som man inte kan se i ansiktet, när man gör något så personligt. Hur skulle du känna om någon frågar dig nästa gång du ska ha en större middag för vänner, och om hen får komma dit för att "se på"? Inte för att äta och umgås tillsammans, utan för att stå några meter ifrån och titta på vad ni gör utan att delta i samtalet? Visst skulle det kännas lite ... märkligt?

Jag hoppas du nu får större förståelse för varför blotlagen kanske svarar att du är varmt välkommen, men inte som publik! För mer information om vad som händer på blot kan du läsa detta blogginlägg:
https://www.samfundetfornsed.se/2018/02/24/nyb%C3%B6rjare-detta-h%C3%A4nder-p%C3%A5-blotet!-38975325

Emma Hernejärvi, gydja