Samfundet Forn Sed Sverige

 

Hemmet - där man inte är ensam?

4 februari 2013 « Tillbaka
Saga Sunniva Berg Saga Sunniva Berg

Under helgen har mitt hem – en tvåa – invaderats av tretton lagom långväga besökare som har fått dela på ett golvutrymme motsvarande en större friggebod. Vi har handlat och lagat mat tillsammans, umgåtts, sjungit visor, grillat korv över öppen eld i en snöig slänt och spelat spel. Ingen har känt något behov av att slå på TV:n eller datorn för att fördriva tid.

 

Normalt sett är det mycket mer städat hemma och man snubblar inte över sovsäckar, böcker och stickningsprojekt vart man än vänder sig. Ändå är det mer hemtrevligt så här än när det är ordnat och tomt.

 

Vid sådana här tillfällen inser man också att människan inte är skapad att vara ensam.

 

Det är underbart bara att sitta och lyssna till ljudet av människors skratt och diskussioner, och det är betydligt mysigare att se sina splitternya kuddar spridda över golvet i en enda röra, istället för att se dem prydligt grupperade i soffan. Allt är förstås inte konfliktfritt och man kan sucka lite inombords över kaffebryggaren som inte stängs av, smulorna som inte torkas upp, mjölken som spills ut eller de högludda snarkningarna i natten, men på det stora hela är det ganska fantastiskt att för en gångs skull inte sitta själv.

 

Det finns idag otroligt många ensamhushåll i Sverige; många yngre och äldre som inte ingår i en inkluderande grupp i vilken man får vara precis som man är. En grupp som inte tycker att det är ett dugg pinsamt att dansa gatan fram och sjunga musikalvisor. En grupp som accepterar dig utan så mycket som en axelryckning fast du inte firar traditionella högtider och har citat ur Eddan på ditt kylskåp. När du i present sedan får en hemmålad kopp med små färgglada versioner av Nidhögg och Yggdrasil, är lyckan förstås total.

 

Att sitta inomhus under vintern och vänta på att ljuset och värmen ska komma tillbaka är definitivt roligare i sällskap med andra och jag kan verkligen föreställa mig hur viktig gemenskapen var för våra förmödrar och förfäder. Jag tror att dagens individualister har mycket att lära av tidigare generationer vad gäller grupprocesser och konsten att för en stund kunna sätta sina egna behov åt sidan för att glädja andra. Åtminstone har jag själv fått en övning i både tålamod (bara det här med att vänta på sin tur att duscha) och planering (vad ska vi egentligen äta till middag och vem ska laga den?). Några rader ur Eddan susar förbi medan jag ser hur de packar ihop sina saker för att åka tillbaka hem till Uppsala:

 

"Lång omväg till ovän är

Fast hans gård vid vägen vore;

Men till god vän går det genvägar

Vore han än fjärran faren..."

 

Och så är jag plötsligt alldeles oerhört tacksam över att de har tillbringat ett par timmar på tåg bara för att få sitta en helg hopklämda i min tvåa...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

nutid gud industrialism asynja standing rock tiden familj osynlig vintersolståndet insida identitet ví odr häfte odla fördomar kura skymning organisation beklagande feminism torshammare tolerans gydja ginnungagap monogami ordning och kaos gåva kläder frej val monokultur moder rådet heliga platser sociala medier bronsålder liberal förnimmelse tradition kommunikation bok filosofi sedvandrare utbrändhet skola konst ägg göteborg ukraina ödet grunna äktenskap tyr makter hiero gamos kurs skuld mångkultur eir skade myter, vetenskap, ymer jolner kropp nationalistisk helig plats ting vana föda blota begravning tacksamhet frågor vårdagjämning edsring vardag påsk alva sejd påvestenen jättar hlodyn gudamakter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring modern hedendom förfäder hedningar samhälle emma hernejärvi årsting förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot årstider sed gudar känslor frigg andlig erfarenhet liv mångfald vinter yggdrasil freja ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed alvablot jul samfundet forn sed sverige gerd gemenskap död jord skalleper höst sång carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen myter rune forssén interreligiöst lusse ragnarök lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar kultur oden alver medlemmar stockholm feja internet personlig sed vanadis polygami storm kristendom religionsfrihet diser metoo registrerat ledstjärnor tor utiséta moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd konferens eugene gendlin dröm inkluderande älvor ekologistisk förstörelse väv uppfostran dakota access nyckelord media mimameid sigurd fafnesbane tjänstgörande siv jötnar tranafton symbol jämstäldhet ogrundand misstänksamhet emma hernejärvi' tid, årstider, vår, personliga reflektioner earth hour mat hälsa video folkräkning berättelse skålgropsten midgård julafton väven vårdande fulltrogen utbildning ursprungsfolk tankesmedja studier blotlag tomhet tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa morsdag hallar vårfrudagen bifrost november trana kvinnlighet arbete vanatro växa in i seden källor vlogg det implicita årsväntan vetenskap naturens rättigheter sekulär landskap toreblot värderingar verdandi bildning djur mytologi