Har Tyr cykel, pappa?

Det är spännande att vara förälder, inte minst när man är hedning. Jag blir ofta ställd när min äldste son frågar mig något om gudarna, eller själv lägger ut texten om sina idéer. För ett par veckor sedan berättade jag för honom om hur Tyr förlorade sin hand till Fenre, en av de få myterna som han suttit kvar och lyssnat på när jag berättat för honom. Idag, när vi var ute och cyklade försökte han sig på att bara hålla med ena handen. Plötsligt frågade han:

– Har Tyr en cykel, pappa?

Det tog ett par sekunder innan jag kopplade, men sedan insåg jag att han försökte härma hur Tyr skulle cykla! Det var en uppenbarelse som blottade delar av hans värld för mig, på ett helt nytt sätt. Självklart är han inte bunden av mina föreställningar om gudarna, föreställningar som trots vad jag intalar mig nog har lånat mycket från romantiken. I min sons värld kan gudar cykla och blixten på elskåpen har med Tor att göra.

 

Ibland kan det å andra sidan bli svårt. Naturligtvis pratar vi ofta om Tor, vi firar ju Torshelgd en gång i veckan, och naturligtvis kommer vi då in på hans koppling till åskan ibland. Min son och jag har suttit i fönstret och tittat ut på blixtarna och ropat "Hell Tor!" när ljussken och muller rullat över oss. Så det är kanske inte så konstigt att han säger att det är den rödskäggige asen som gör så att det åskar.

Jag har ju också försökt att ge den naturvetenskapliga förklaringen, en av mina käpphästar är ju att seden inte står i konflikt med vetenskapen. Problemet är ju bara det att min son, som det nyfikna barn han är, måste få höra hela förklaringen innan han är nöjd.

– Det blir spänning mellan molnet och jorden och då hoppar det en blixt mellan dem.

– Varför då?

– Jo, alltså det samlas en massa elektricitet i molnet och det måste ta vägen någonstans och då slår det ner som en blixt.

– Varför då?

Alla känner igen de där frågorna: "Varför då?". Innan man får barn ser man fram emot att få berätta om världen för sina barn (eller, jag gjorde det i alla fall) men snart så inser man att för varje fråga kommer en förklaring som bara ger fler frågor. Och ibland kan man inte vara säker på att barnet ifråga ens lyssnar på den första förklaringen innan han ställer nästa fråga. Men, det är bara att fortsätta att försöka.

 

Att uppfostra barn i en minoritetsreligion är inte lätt, inte för barnen och inte för mig som förälder. Mina barn växer upp med att det vi gör är det vanliga, det naturliga och normala, men möter en oförstående omgivning. Jag hoppas att de ändå kan ta med sig av sitt omedelbara, okonstlade sätt att förhålla sig till makterna upp i vuxen ålder och bevara det i sitt innersta. Att de kan titta upp en natthimmel och prata med "Frigga som gör stjärnorna" eller ställa sig vid gudabilden och tala allvarligt med Tor om något. Och jag hoppas att de kan lära mig vad det är jag glömt om hur man pratar med alla de makter som finns omkring oss.

 

Erik Räv Skogsberg, gode i Götalands godeord

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Mim Albrektson » Årsväntan:  ”Vill tacka dig för ideen med ljusväntan Läst om den först iår så jag gjorde mig ..”

  • Henrik Hallgren » Makter bortom kaos:  ”Spännande Alina. Den har jag ännu inte läst :) ”

  • Alina Pettersson » Makter bortom kaos:  ”Stämmer lite med handlingen seriealbumet Vei av Sara Bergmark Elfgren :) Vei är ..”

  • Alina Pettersson » Gudarna tillhör inte endast det förgångna:  ”Föreställer sig gudarna i moderna kläder är just vad Neil Gaiman gjorde när han ..”

  • Sarah » Vad då mångkultur?:  ”Tack Per för ditt tålamod och ditt pedagogiska sätt. Tycker att det är skrämmand..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln