Samfundet Forn Sed Sverige

 

Om tid

2 mars 2017 « Tillbaka
Bild via skolbanken.unikum.se Bild via skolbanken.unikum.se
De senaste dagarna har jag haft tillfälle att tänka på det här med tid. Jag bläddrade genom gamla dokument på datorn och hittade ett manus till en pjäs jag skrev och satta upp 2007. Jag hajade verkligen till när jag såg det där årtalet. Det var på alla sätt en rent fysisk reaktion. Det slog mig plötsligt som en lavett rakt i ansiktet. 2007. Det är tio år sedan. Det kändes inte som om det vore möjligt. Jag minns den där uppsättningen som om det var igår. Kan det verkligen ha gått så lång tid?
 
Tid är verkligen något mycket märkligt. Elastiskt, omöjligt att ta på och ändå obönhörligt. Jag tänker tillbaka på den person jag var då, 2007 när jag gjorde den där uppsättningen. Vem var jag då? Hur har jag förändrats sedan dess? På ett sätt känns det som om inget ändrats. Jag är fortfarande samma person med samma idéer, nojor, dåliga vanor. Men det är också mycket som är väldigt annorlunda. Jag befinner mig på en annan plats i livet, jag bor i en annan stad, jag har träffat och lärt känna massvis med människor under de här åren som alla har lärt mig så mycket. Och för tio år sedan var jag fortfarande inte involverad i organiserad hedendom.
 
Allt eftersom jag blir äldre har den där linjära tiden, dagarna, månaderna, åren som tickar framåt, hela tiden framåt blivit allt mer abstrakt för mig, allt svårare att relatera till. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka att någonting hände för ett år sedan när det i själva verket var fem. Måhända har det med mitt eget åldrande att göra. Men samtidigt som den linjära tiden betyder allt mindre har också mitt fokus förflyttats till en annan slags tid. Den cykliska.
 
Att leva med seden handlar för mig väldigt mycket om att leva med årstidernas växlingar. Ända sedan jag börjat att fördjupa mitt hedniska intresse har det varit något jag upplevt väldigt starkt – just detta att naturens skiftningar mellan den mörka, kalla tiden och den ljusa, varma blivit så mycket klarare och tydligare för mig. Jag lägger märke till förändringarna på ett sätt som jag inte gjorde för. Jag är i dem och av dem. Vi har så lätt att förneka allt det där, att ånga på genom livet utan att stanna upp inför den naturliga rytm som pulserar runt omkring oss. Idag är jag på ett helt annat sätt i harmoni med den rytmen. Jag känner förändringarna även inom mig. Utanför mitt fönster är våren så sakta på väg och våren vaknar även inom mig.
 
Kanske är det också en anledning till att den linjära tiden kommit att förlora något av sin betydelse. Istället är den cirkulära tiden, årets hjul som snurrar och återvänder som kommit att bli den verkligt betydelsefulla?

/ Erik Otterberg, gode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

diser standing rock det implicita makter sociala medier älvor odla ukraina nutid tranafton blotlag naturens rättigheter tradition filosofi tor beklagande rådet vintersolståndet gåva morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk monokultur earth hour jämstäldhet vardag midgård storm ödet media utbrändhet ogrundand misstänksamhet äktenskap skola ví häfte november trana blota källor torshammare bifrost heliga platser mångkultur värderingar familj kropp ting gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vetenskap gudamakter monogami alva julafton polygami vanatro jolner val förnimmelse mat utbildning fördomar odr uppfostran frågor nyckelord bok landskap folkräkning sedvandrare väven feja kura skymning vlogg göteborg tiden kommunikation edsring jättar tacksamhet studier interreligiöst årsting bröllop historisk sed faq kultur ragnarök förfäder urd samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar höstdagjämningen mörker disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel frigg sed gemenskap höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter jul polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg gerd samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet jord gudar känslor politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång vår ceremoni modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén oden lusse sommarsolstånd etik hedningar helighet lek förmödrar medlemmar vanadis verdandi påsk gud registrerat arbete kristendom eugene gendlin tolerans helig plats berättelse toreblot nationalistisk sigurd fafnesbane hlodyn vårfrudagen liberal ägg skålgropsten identitet dakota access organisation insida årsväntan metoo djur symbol mimameid ginnungagap påvestenen jötnar eir tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens emma hernejärvi' myter, vetenskap, ymer hallar begravning tomhet kurs feminism växa in i seden sejd hiero gamos vårdagjämning siv ledstjärnor bronsålder tyr fulltrogen skörd industrialism osynlig internet vana personlig sed dröm moder grunna tankesmedja kläder video religionsfrihet konst asynja tjänstgörande mytologi väv kvinnlighet bildning sekulär frej vårdande skade hälsa skuld föda ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande utiséta förstörelse