När Ragnarök kommer
För snart ett år sedan var jag med om ett uppslitande uppbrott. En tidigare vän och jag kom att gå skilda vägar. Under flera år hade vi umgåtts intensivt och även arbetat nära tillsammans. Brottet mellan oss blev därför ett sår. Det var inte roligt. På sätt och vis kändes det som en skilsmässa. I våra gräl och konflikter tyckte jag mig uppleva helt nya sidor av min forne vän som tycktes för alltid solka det vi en gång haft. Hur hen själv upplevde saken vet jag inte men också där fanns säkert mycket smärta och sorg. Under en tumultartad vecka var det verkligen som om hela världen störtade samman. Det var som om Ragnarök hade kommit.
Och på sätt och vis var det så. Myten om Ragnarök berättar om hur världen går under. Hur själva gudarna kämpar, tappert men förgäves och hur de till slut faller och ingenting blir kvar. Skildringen av dessa händelser i Völvans spådom är febrig och intensiv, fylld av förtvivlan. Men som starkast blir det när dikten vänder. För efter att världen gått under stiger en ny värld upp i spillrorna av den gamla. En ny generation makter tar över efter de som fallit och universums största kretslopp börjar om på nytt på samma sätt som årets hjul eller dygnets hjul alltid gör.
Det finns en tröst i detta. Visst - Ragnarök är en myt som kan användas för att förstå stora kosmologiska kretslopp. På ett eller annat sätt kommer den värld som vi lever i idag en gång att dö, liksom vi alla gör. Poängen med myten är att den påminner oss om att död och återfödelse går hand ihand. Och även om ett stort Ragnarök kan sägas infalla den dag då universum måhända störstar samman i motsatsen till the big bang kan vi också se att Ragnarök inträffar hela tiden, varje dag, runt om kring oss. Vänner vi har går bort, vi förlorar sådant som vi har kärt, vi tvingas lämna något gammalt bakom oss, vi tappar fotfästet i tillvaron. Alla upplever vi sådant i stort och smått. Och hur litet det än kan verka för den som ser på utifrån känns det världsomvälvande för den som står mitt i kaoset.
När sådant händer i mitt liv försöker jag minnas vart myten pekar - till en ny värld som kommer när den gamla försvunnit. Är denna nya värld bättre än den gamla? Det kan jag inte svara på. Kanske, kanske inte. Jag vet bara att den alltid kommer.
Erik Otterberg, gode Götalands godeord.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
mytologi djur nutid asynja standing rock toreblot landskap värderingar vintersolståndet insida identitet ví odr häfte odla fördomar kura skymning organisation beklagande feminism bifrost vårfrudagen november morsdag tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa tomhet blotlag studier tankesmedja ursprungsfolk utbildning fulltrogen vårdande monokultur julafton midgård liberal förnimmelse tradition kommunikation bok filosofi sedvandrare utbrändhet emma hernejärvi' ogrundand misstänksamhet jämstäldhet symbol tranafton göteborg siv tjänstgörande jötnar makter hiero gamos nyckelord dakota access uppfostran väv förstörelse mångkultur jolner kropp nationalistisk helig plats ting vana föda blota begravning tacksamhet registrerat frågor diser religionsfrihet kristendom storm polygami vanadis personlig sed internet feja sommarsolstånd medlemmar kyla etik kultur bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring ragnarök modern hedendom hedningar samhälle emma hernejärvi årsting förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot årstider sed gudar känslor frigg andlig erfarenhet liv mångfald vinter yggdrasil freja ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed alvablot jul samfundet forn sed sverige gerd gemenskap död jord skalleper höst sång carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen myter rune forssén interreligiöst lusse förfäder lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar faq oden alver stockholm bröllop jättar gudamakter hlodyn alva påvestenen sejd metoo påsk vardag edsring vårdagjämning ledstjärnor tor utiséta moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd konferens eugene gendlin dröm inkluderande älvor ekologistisk myter, vetenskap, ymer skade eir media skuld kurs mimameid sigurd fafnesbane tyr äktenskap grunna ödet ukraina skola ägg konst tid, årstider, vår, personliga reflektioner earth hour mat hälsa video folkräkning berättelse skålgropsten väven bronsålder sociala medier heliga platser rådet moder kläder val frej ordning och kaos gåva hallar monogami ginnungagap gydja tolerans torshammare trana kvinnlighet arbete vanatro växa in i seden källor vlogg det implicita årsväntan vetenskap naturens rättigheter sekulär osynlig familj tiden verdandi bildning industrialism gud