Firandet som föll samman
Under tjugo års tid har jag firat vintersolståndet tillsammans med nära vänner. Vi samlas ett par dagar före solvändan, gör iordning huset och umgås. Vi vandrar genom markerna och vår vandring tar oss genom det år som gått. Vi stannar upp ibland och minns särskilt betydelsefulla händelser, innan vi vandrar vidare. Vi målar vårt årshjul och tar gott om tid för att dela minnena med varandra. Vid dagen för solvändan börjar vi så rikta in oss på året som skall komma, vi tydliggör våra bragelöften och tankar inför det kommande. Vi tar i solnedgången farväl av Sunna genom sång och genom att tända ett ljus som skall brinna under hela natten. När skymningen omslutit oss i mörker håller vi julblot där vi bjuder in äring och fred i året som kommer och uttalar våra bragelöften. Vi äter gott vid julbordet och avslutar kvällen framför brasan i en ceremoni där vi drar våra årsrunor. På morgonen därpå vandrar vi ut medan det fortfarande är mörkt, vi håller skyddande ljuset som brunnit under natten. Vi sjunger upp solen och välkomnar ljuset. Först när Sunnas första strålar lyser upp oss eller då dagningen är tydlig, släcker vi vårt ljus. Då går vi och äter vår risgrynsgröt innan det är dags att avsluta ceremonin och ta avsked av varandra.
Så brukar det se ut. En ceremoni på tre till fyra dagar som har utvecklats, slipats och funnit sin form under tjugo år. Det var också tanken detta år. Jag och min dotter skulle fira hos några vänner utanför Enköping på deras gård.
Så blev familjen i Enköping magsjuk. Det blev inställt.
Jag har länge vetat att det hedniska julfirandet är väldigt viktigt för mig. Men aldrig har jag upplevt det så klart som nu – när det inte blev av.
Jag försökte kompensera, att jag och min dotter gjorde vissa delar själva, att vi deltog i det fina julblotet som Forn Sed Stockholm anordnade. Men helheten gick förlorad. Och det kändes djupt inuti. Som att något inte stämde. Det var en känsla som gick genom märg och ben. Vi hittade på bra saker och det blev fina dagar, men väldigt annorlunda än hur det brukade vara. Och inom mig malde en grundton av ångest. Som att jag missade någonting fundamentalt, betydelsefullt.
Det finns så klart ett stort värde i att vara flexibel. Att kunna anpassa sig efter omständigheterna på ett smidigt sätt. Jag brukar vara rätt bra på det. Att rycka på axlarna och med ett leende tänka att ”jaha, nu blev det så här i stället. Vad spännande!”
Men inte den här gången. Jag försökte le, men frustrationen lyste nog igenom. Och tillslut var det bara att erkänna för mig själv (och min partner) hur djup min besvikelse var. Och det var faktiskt vackert. För sorgen och besvikelsen visade på hur starkt jag värdesätter den hedniska ceremonin. Det är inget jag bara vill rycka på axlarna åt och vifta bort. Att erkänna ceremonins betydelse för mig blev ett sätt att hedra den och den forna seden.
Så visade det sig att även detta bakvända julfirande, ett firande i otakt och splittring, ett firande som föll samman – ändå i slutändan kunde bli en lärdom för mig, och ett sätt att än starkare tydliggöra den forna sedens betydelse i mitt liv.
Efter det samtalet satt vi stilla i midvinternatten. Klockan närmade sig tolv. Och jag kände mig till min förvåning hyfsat grundad igen. Det var som om min ärlighet med mina känslor fogat samman något inom mig. Och då visste jag att det var tid att dra våra årsrunor. Så det gjorde vi. Mitt i natten, i tiden mellan tiderna, under den längsta natten, så tog vi kontakt med de makter som spinner året. Jag kände världarna öppna sig och jag drog min runa. Och den sa mig det jag behövde veta.
God jul allesammans!
Henrik Hallgren
Rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
djur nutid gud standing rock asynja landskap värderingar toreblot insida sekulär ví odr årsväntan odla vlogg arbete vanatro beklagande feminism kvinnlighet vårfrudagen november bifrost tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ginnungagap blotlag tomhet tankesmedja ursprungsfolk studier fulltrogen vårdande monokultur moder midgård sociala medier skålgropsten liberal kommunikation tradition filosofi bok tid, årstider, vår, personliga reflektioner sedvandrare konst ägg skola tranafton göteborg ukraina tjänstgörande jötnar siv hiero gamos makter skuld media väv förstörelse mångkultur eir kropp ekologistisk dröm eugene gendlin nationalistisk föda konferens begravning tacksamhet blota frågor vårdagjämning religionsfrihet kristendom edsring polygami vanadis storm internet feja personlig sed sommarsolstånd medlemmar kyla etik kultur bön förmödrar solvända helighet historisk sed vårblot äring ragnarök modern hedendom hedningar samhälle emma hernejärvi årsting förnyelse döden vår ceremoni tankar demokrati politik asatro gamla uppsala disablot årstider sed gudar känslor frigg andlig erfarenhet liv mångfald vinter yggdrasil freja ritual per lundberg barn religion livsåskådning blot personlig berättelse natur andra religioner polyteism forn sed alvablot jul samfundet forn sed sverige gerd gemenskap död jord skalleper höst sång carl lundbäck gudsbild disa högtider frey mörker tempel hemmet trossamfund nornor höstdagjämningen myter rune forssén interreligiöst lusse förfäder lek vinternätterna urd lucia traditioner monoteism midsommar faq oden alver stockholm bröllop hlodyn jättar gudamakter sejd alva påvestenen diser metoo påsk vardag registrerat utiséta ledstjärnor tor vana moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr skörd ting helig plats jolner inkluderande älvor uppfostran myter, vetenskap, ymer skade kurs dakota access nyckelord sigurd fafnesbane mimameid grunna tyr äktenskap symbol ödet emma hernejärvi' jämstäldhet ogrundand misstänksamhet earth hour mat utbrändhet video hälsa berättelse folkräkning förnimmelse julafton väven bronsålder utbildning heliga platser rådet frej kläder val gåva ordning och kaos morsdag hallar monogami torshammare gydja tolerans organisation trana kura skymning fördomar häfte växa in i seden källor identitet det implicita vintersolståndet vetenskap naturens rättigheter tiden osynlig familj bildning verdandi mytologi industrialism