Vad är forn sed?
Med hösten kommer de långa tankarna tillbaka.
Jag tänker mycket på samfundet och på forn sed. På vad samfundet är, och på vad forn sed är.
Samfundet Forn Sed Sverige är ett samfund för norrön hednisk tro och sed. Det står redan i §2 av våra stadgar. Därpå följer utsagan att vi i våra stadgar använder begreppet "forn sed" för att beskriva "norrön hednisk tro och sed" och i §4 kommer ett slags utkast till en förklaring vad detta är.
För det är inte så lätt att förklara vad det är. Vi har ingen trosbekännelse. Vi har inga dogmer att lyda. Vi har inte ett sätt att tro, vi har inte ett sätt att utöva forn sed. Tvärtom skriver vi i våra stadgar att det finns en mångfald av sätt att tro och utöva forn sed.
Naturligtvis har vi riktlinjer för hur samfundet utövar forn sed, eller mer specifikt, vilka sätt som samfundet ser som vanligast och viktigast och därmed de som vi som samfund har vilja och möjlighet att främja och utveckla. Det betyder inte, är vi noga med att framhäva, att alla våra medlemmar måste utföra alla de sätt vi räknar upp, eller att det inte finns andra sätt. Tvärtom, säger vi, går det bra att utöva forn sed på andra sätt. Ramarna, i den mån de finns, är för vårt samfund, inte för forn sed i allmänhet, och inte heller för våra enskilda medlemmar. För att göra en lite fånig jämförelse kan man kanske säga att fotbollsklubben GAIS' stadgar inte reglerar hur fotboll går till, men däremot hur GAIS förhåller sig till och spelar fotboll.
Den stora frågan tycks alltså kvarstå: Kan vi ens definiera tydligt vad (vi anser att) forn sed är för något?
Fast det finns kanske en ännu större fråga: Behöver vi definiera vad forn sed är? Själv är jag övertygad om att jag utövar den, och jag tror inte att jag träffat på någon, vare sig inom eller utom samfundet, som sagt sig utövat forn sed men där jag har tyckt annorlunda.
Den här sortens definition, det vill säga att inte använda något objektivt och mätbart, utan istället låta det ligga hos utövarna själva bestämma vad som är och inte är forn sed, kan vi kanske känna igen från andra polyteistiska och pluralistiska traditioner. Hinduism vet inga exakta definitioner, liksom inte heller shinto eller någon annan polyteistisk och pluralistisk tradition. Istället är det upp till hinduerna att bestämma vad som är och inte är hinduism, shinto-utövare vad som är och inte är shinto, och så vidare.
En del kan måhända uppleva att detta blir väl enkelt. Man kanske vill ha en tydlig definition av vad forn sed är, och kanske framför allt vad det inte är. Själv tycker jag nog snarare att det ger ett ökat djup. Forn sed begränsas inte till någon akademisk definition. Forn sed kan inte fångas med samma terminologi som mer tydligt och stringent definierade religioner. Forn sed är inte instängd i någon låda. Forn sed är levande.
Forn sed är levande. Och det är vi som lever forn sed.
Martin Domeij, ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
standing rock diser sociala medier det implicita makter skuld älvor odla tranafton nutid tradition blotlag naturens rättigheter bildning kvinnlighet tjänstgörande beklagande religionsfrihet vintersolståndet gåva morsdag video kläder vardag grunna moder vana midgård utbrändhet internet osynlig industrialism skola äktenskap siv ví häfte november torshammare blota källor växa in i seden feminism kurs ting begravning hallar myter, vetenskap, ymer emma hernejärvi' konferens påvestenen eir jötnar polygami vanatro ginnungagap mimameid djur metoo årsväntan insida organisation uppfostran fördomar odr frågor nyckelord vårfrudagen hlodyn sedvandrare folkräkning tolerans berättelse helig plats tiden eugene gendlin kristendom arbete påsk verdandi gud studier interreligiöst årsting bröllop historisk sed faq kultur ragnarök urd lusse samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar höstdagjämningen mörker disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa högtider hemmet gudsbild frigg sed gemenskap höst skalleper yggdrasil liv samfundet forn sed sverige vinter jul polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg gerd mångfald freja alvablot död andlig erfarenhet jord gudar känslor politik tempel nornor trossamfund gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång vår ceremoni modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén oden förfäder sommarsolstånd etik hedningar helighet lek förmödrar medlemmar vanadis jättar edsring tacksamhet kommunikation registrerat göteborg vlogg kura skymning feja väven nationalistisk toreblot landskap bok sigurd fafnesbane liberal ägg identitet dakota access skålgropsten mat förnimmelse utbildning jolner val julafton alva symbol monogami gudamakter vetenskap moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kropp familj värderingar mångkultur heliga platser bifrost tomhet hiero gamos vårdagjämning sejd ledstjärnor bronsålder trana fulltrogen tyr ogrundand misstänksamhet skörd media ödet personlig sed dröm storm jämstäldhet earth hour monokultur ekologistisk tankesmedja konst asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner mytologi väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär hälsa skade föda ukraina ordning och kaos inkluderande ursprungsfolk förstörelse utiséta
För mig i mitt liv är det mer viktigt att jag vet vad, hur och till vilket syfte som jag utövar min andlighet och religion. Vet jag inte det så har jag heller inget svar att ge frågare jag möter, svar som berör och som leder till insikter i oss båda av livets magi och storhet i var stund.
Jag förstår inte heller vari motsättningen ligger. En sed, en tradition ett sätt att utöva är ju aldrig statisk, utan förändras hela tiden. Ändå säger man att "den eller den seden är jättegammal", fast man är medveten om att den har förändrats, hela tiden. I princip ingen firar jul idag som man gjorde för 100 år sedan, eller 300 år sedan, eller 1500 år sedan, ändå säger man att det är en gammal sed.
Forn är en synonym till gammal. Därför ser jag inte problemet med att beskriva det vi håller på med som forn sed.
Asatro är en term som uppfanns på 1800-talet, i ett slags försök att beskriva något som man då tänkte sig funnits i förkristen tid i Skandinavien. För det första var konstruktionen med största sannolikhet inte särskilt korrekt, och för det andra utövar vi ju, som du mycket riktigt påpekar, inte någon forntida religion, utan en nutida. Därför skulle jag säga att asatro är bra mycket mer missvisande än forn sed.
Vi kan titta på folktron och den nordiska magin såsom det brukades för cirka 60 år sedan och längre tillbaka. Detta kan kallas Forn Sed. Saken är bara att det inte är hedniskt eftersom bruket i hög grad var baserad på kristendom. Människor kunde väl syssla med folkmagi och liknande men på söndagar så gick de i kyrkan.
Det vi sysslar med kan snarare betraktas som Ny Sed eftersom det enda forntida med det vi sysslar med är gudanamnen.
Ska jag beskriva för en utomstående vad jag sysslar med så att de förstår så är ordet Asatroende alldeles utmärkt