Tankar på januariis
När jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen hade den första snön fallit över mitt Vättlefjäll och jag beskrev den lättnad jag kände över det. När jag nu åter fattar den proverbiala pennan håller snön istället på att försvinna efter några dagars regnigt blidväder, som i sin tur föregicks av ett par veckor med kyla långt under nollan.
För mindre än en vecka sedan, när det fortfarande var tio minusgrader, besökte jag en kär blotplats där jag firar Valborg årligen. Det gick fort att gå dit, eftersom jag inte behövde följa några stigar, utan helt enkelt gick över sjön som den ligger vid. Platsen var tom, stilla och tyst. Lite som den där gamla reklamfilmen där ett höstklätt par återvänder till platsen där de firat midsommar, fast utan Tommy Nilssons röst i bakgrunden.
Det var ovant att se platsen i vinterskrud. Jag har aldrig sett den sådan, och den kändes annorlunda. Det var som att komma till en ny plats, skapad av att tiden förflutit.
Herakleitos påstod att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, men det kan jag inte riktigt hålla med om, annat än på ett strikt fysikaliskt plan där jag kan se genomströmningen av vattenmolekyler som signifikant.
Känslomässigt ser jag i stället den där blotplatsen som densamma, varje Valborg när jag besöker den. Nu, i januarivintern, var det däremot en ny plats för mig. En plats där minnen bor, men på ett helt annat sätt än på försommaren.
I vinterns stillhet sköljde en mängd minnen från platsen över mig. Här träffade jag min sambo. Här har jag sovit under bar himmel. Här lärde jag känna många av mina vänner. Här har jag grillat mat över öppen eld. Här har jag trotsat den sista aprilkylan, klätt av mig alla kläder och simmat ut till den plats där jag nu stod och sedan sprungit mig torr på stranden. Minnen som inte riktigt ryms när man har ett nytt majblot att fira, i den där fantastiska försommarnatten då allt ligger öppet.
Som jag skrev i mitt förra inlägg ger vintern mig möjlighet att tänka längre tankar. Det är kanske för att det är så stilla i nuet. Precis så kände jag i alla fall när jag stod där på sjön och tittade på blotplatsen.
Kanske hörde jag ändå Tommy Nilssons röst där någonstans på fjället.
Här bor nu allt det jag minns och bevarar,
dagar jag levt och dom vänner jag saknar...
Martin Domeij, rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
diser standing rock det implicita makter sociala medier föda skuld älvor nutid tranafton frej sekulär vårdande filosofi tor mytologi tjänstgörande asynja konst religionsfrihet vintersolståndet kläder tankesmedja earth hour jämstäldhet vardag midgård storm internet osynlig ödet ogrundand misstänksamhet fulltrogen tyr bronsålder ledstjärnor siv ví hiero gamos sejd vårdagjämning feminism kurs tomhet begravning hallar myter, vetenskap, ymer värderingar gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr eir jötnar påvestenen alva julafton polygami vanatro jolner val insida organisation årsväntan fördomar odr uppfostran liberal ägg hlodyn sigurd fafnesbane folkräkning sedvandrare berättelse helig plats tolerans eugene gendlin kristendom vlogg kommunikation edsring jättar tacksamhet studier interreligiöst förmödrar bröllop historisk sed faq kultur ragnarök förfäder urd samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot emma hernejärvi alver midsommar höstdagjämningen vår disablot demokrati carl lundbäck asatro döden disa trossamfund hemmet tempel frigg sed gemenskap höst skalleper yggdrasil liv mångfald vinter jul polyteism ritual natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner forn sed per lundberg gerd samfundet forn sed sverige freja alvablot död andlig erfarenhet jord gudar känslor politik gudsbild nornor högtider gamla uppsala tankar frey årstider förnyelse sång mörker ceremoni modern hedendom monoteism myter kyla bön lucia stockholm rune forssén oden lusse sommarsolstånd etik hedningar helighet lek årsting medlemmar vanadis verdandi påsk gud registrerat arbete tiden göteborg väven kura skymning feja toreblot nationalistisk vårfrudagen landskap bok nyckelord frågor skålgropsten identitet dakota access utbildning mat förnimmelse metoo djur symbol mimameid ginnungagap vetenskap monogami gudamakter tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa konferens emma hernejärvi' ting kropp familj växa in i seden mångkultur heliga platser bifrost torshammare källor blota trana november häfte äktenskap skola skörd industrialism utbrändhet media vana personlig sed dröm moder grunna video monokultur ekologistisk tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva väv rådet beklagande kvinnlighet bildning tradition naturens rättigheter blotlag skade hälsa ukraina odla ursprungsfolk ordning och kaos inkluderande utiséta förstörelse