Blot gör sångerna sanna
Ibland är det inte alls så skoj att gå till blots. Hela dagen, till och med flera dagar innan, kan det vara stressigt och besvärligt, oavsett hur lite eller mycket ansvar en har i blotet. En vill bara slippa, strunta i alltihop och bara hoppa över ett steg i årshjulet och så är det bra med det. Det låter kanske konstigt, och det förstår jag. Jag blir själv alltid lika överraskad när det händer. Varför känns det inte bra? Det är ju roligt att blota! Roligt, viktigt, livsbejakande. Hur kan en dra sig så för det?
I söndags, den 16 december, firades julblot i Göteborg. Blotet leddes av samfundsgodarna Erik Otterberg och Markus Skogsberg. Jag deltog som funktionär och ledde bland annat en sång som en del av blotets höjdpunkt. Blotet gick av stapeln kl 15 och hela dagen innan mådde jag pyton. Jag var irriterad, arg, oförklarligt ledsen. Visst var vi under tidspress att ta oss till blotplatsen, med barn och vänner i släptåg, visst behöver jag semester och vila mer än frivilligarbete och viktiga uppgifter just nu. Men det var ändå för mycket av ilska och sorg, även mot bakgrund av det. Jag hade ångest, jag ville inte, kunde inte fira jul, när det kändes som om jag var på väg att dö.
Men jag gick förstås till blots ändå, som jag alltid gör, för min egen, familjens och fränder och fränkors skull. Och det var förstås härligt, livsbejakande och viktigt, som det alltid är, eftersom vi alla, makter och människor, möttes där. Jag ledde sången, och som höjdpunkt sjöng vi om Sunnas död och hennes dotters födelse, och om det oundvikliga i att livet återvänder när döden är som närmast - precis på samma sätt som livets höjdpunkt innebär vandringens början mot döden. Hur kunde jag glömma det? Jag har själv skrivit sången. Men inuti mig blev det inte sant förrän vi gick till blots och sjöng det tillsammans, fränder och fränkor inför gudars blick. Tack för att ni hjälpte mig med det!
När vi lever med årshjulet lever vi hela varvet runt, genom död och liv, igen och igen och igen. Det påverkar oss, gör oss mer medvetna om vad ljus och värme betyder, om heligheten i en komposthög, om allt livs uppgång och fall och återfödelse, i fruktträd, mänskor och livskriser. Vi drar hjulet och dras med av det, leder varandra med ömsesidigt ansvar, skapar sed att luta oss mot, samlas kring och förändra när det är dags. Vi behöver aldrig vara rädda varken för att födas, leva eller dö, för vi får öva på att göra det igen och igen, i dagar, år och eoner, tills ingen rädsla finns kvar.
Birka Skogsberg, rådsgydja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
video kläder tankesmedja earth hour jämstäldhet vana midgård storm ödet media industrialism skörd äktenskap skola ví häfte november torshammare blota källor tomhet bifrost heliga platser mångkultur begravning hallar myter, vetenskap, ymer emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa eir jötnar påvestenen alva julafton polygami val jolner utbildning förnimmelse mat uppfostran fördomar odr ägg liberal vårfrudagen hlodyn sigurd fafnesbane folkräkning sedvandrare väven feja kura skymning eugene gendlin kristendom arbete registrerat edsring jättar tacksamhet studier diser standing rock det implicita makter sociala medier älvor odla tranafton nutid tradition blotlag naturens rättigheter tor filosofi väv mytologi tjänstgörande asynja konst religionsfrihet ragnarök urd lusse samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla emma hernejärvi alver midsommar medlemmar förmödrar lek helighet hedningar etik disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa högtider hemmet tempel ceremoni vår gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap mörker höstdagjämningen politik gudsbild nornor trossamfund gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång kultur faq historisk sed bröllop årsting interreligiöst modern hedendom monoteism myter vårblot bön äring stockholm rune forssén oden förfäder sommarsolstånd tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag gåva vintersolståndet rådet beklagande kvinnlighet bildning sekulär frej vårdande skade hälsa skuld föda ukraina ordning och kaos inkluderande ursprungsfolk förstörelse utiséta vanadis påsk gud verdandi kommunikation tiden göteborg vlogg helig plats berättelse tolerans nationalistisk toreblot landskap bok nyckelord frågor skålgropsten identitet dakota access organisation insida årsväntan metoo djur symbol mimameid ginnungagap vanatro monogami gudamakter vetenskap moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja ting kropp familj värderingar kurs feminism växa in i seden sejd hiero gamos vårdagjämning siv ledstjärnor bronsålder trana fulltrogen tyr ogrundand misstänksamhet osynlig internet utbrändhet personlig sed dröm moder grunna vardag monokultur ekologistisk