Livsvägar och livslandskap
Jag tänkte mig länge livet som en väg.
Den låg liksom där, framför mig, och jag hade att följa den. När jag kom till en korsning kunde jag välja om jag ville svänga vänster eller höger eller fortsätta rakt fram.
Så tänkte jag mig livet, och det fungerade ganska bra. Som en välasfalterad, väldimensionerad och välupplyst motorväg utan plankorsningar, väjningsplikt och möten.
Tills jag en dag klev av vägen och fortsatte ut i landskapet.
Landskapet var svårare att gå på än vägen. Ibland fann jag en stig som någon hade trampat upp innan mig, men lika ofta fann jag att jag trampade på helt oupptrampad mark.
Om jag ville någonstans fanns det inte längre någon given väg att ta sig dit. Jag kunde inte välja avfart 27 och fortsätta på en riksväg. Jag kunde inte följa framförvarande bils baklyktor. Jag hade rentav lämnat bilen vid vägkanten, ty i landskapet var den värdelös.
Jag hade fortfarande mål. Jag ville komma fram. Men det fanns inga skyltar, och ojämnheterna i marken gjorde att jag nästan lika ofta gick bort från målet som mot det. Andra människor gick åt alla håll i landskapet, kors och tvärs, huller om buller. Ibland kunde jag längta tillbaka min bil och den asfalterade vägen, som ju tog mig dit jag ville så mycket fortare, men lika ofta märkte jag att när jag trodde att jag hade varit på väg mot ett mål en tid var jag i själva verket på väg mot ett annat. Jag följde mina fötter och jag kände mina andetag.
Nu tänker jag knappt på den där vägen längre. Jag tänker mig livet som ett skiftande landskap, där nya saker ständigt dyker upp framför mig, bakom mig, runt omkring mig, och där jag är en del av allt detta framför mig, bakom mig och runt omkring mig. Någonstans har jag också förlikat mig med tanken att inte riktigt veta vart jag ska och vart jag hamnar.
Den där breda asfalterade motorvägen där jag började min resa kändes så småningom för platt, för intetsägande, för steril, och lämnade mig med en känsla av tomhet, även när jag nått mina mål. Landskapet däremot, det uppfyller mig i varje kliv, i varje andetag. Uppfyllelsen är inte odelat positiv – jag är inte alltid glad och lycklig, utan precis som att landskapet går upp och ned gör mitt sinne och min håg också det.
Mitt liv formas av ett landskap, och jag är en del av detta landskap. Så skulle jag kunna beskriva det som kallas hedendom, forn sed, nordisk sed, eller om man föredrar ett helt annat namn.
Karin Boye har uttryckt något liknande:
Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.
Tack.
Martin Domeij, rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
monokultur video kläder earth hour jämstäldhet personlig sed vana midgård utbrändhet internet ogrundand misstänksamhet industrialism tyr fulltrogen siv ví häfte sejd vårdagjämning hiero gamos mångkultur växa in i seden feminism kurs ting begravning hallar moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr emma hernejärvi' konferens påvestenen eir jötnar symbol alva julafton val jolner organisation årsväntan insida odr uppfostran fördomar nyckelord frågor sigurd fafnesbane bok landskap sedvandrare folkräkning väven feja kura skymning vlogg göteborg registrerat kommunikation tacksamhet edsring jättar vanadis utiséta förstörelse sociala medier det implicita makter skuld älvor nutid tranafton naturens rättigheter tradition blotlag tor filosofi mytologi tjänstgörande beklagande religionsfrihet vintersolståndet gåva ragnarök urd lusse samhälle vinternätterna solvända lucia traditioner kyla monoteism alver midsommar medlemmar förmödrar lek helighet hedningar etik disablot årstider carl lundbäck asatro döden disa högtider hemmet gudsbild ceremoni mörker gudar jord andlig erfarenhet död känslor alvablot freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil forn sed per lundberg natur religion livsåskådning blot personlig berättelse barn andra religioner ritual polyteism jul vinter mångfald liv sed frigg skalleper höst gemenskap vår höstdagjämningen politik tempel nornor trossamfund gamla uppsala tankar frey demokrati förnyelse sång kultur faq historisk sed bröllop årsting interreligiöst modern hedendom emma hernejärvi myter vårblot bön äring stockholm rune forssén oden förfäder sommarsolstånd konst asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag väv rådet kvinnlighet bildning frej vårdande sekulär hälsa skade föda ukraina odla inkluderande ursprungsfolk ordning och kaos diser standing rock studier gud verdandi påsk arbete kristendom eugene gendlin tiden helig plats berättelse tolerans toreblot nationalistisk hlodyn vårfrudagen liberal ägg identitet dakota access skålgropsten mat förnimmelse utbildning metoo djur mimameid ginnungagap vanatro polygami gudamakter vetenskap monogami gydja tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kropp familj värderingar myter, vetenskap, ymer heliga platser bifrost tomhet källor blota torshammare ledstjärnor bronsålder trana november äktenskap skola skörd media ödet osynlig dröm storm moder grunna vardag ekologistisk tankesmedja
ÄoF