Global polyteism - andlig mångfald

Jag kallar mig själv asatroende. I min andliga tro och sed så vänder jag mig till en mångfald av olika gudar. Jag kallar dem vid namn som Freja och Frigga, Tor, Siv, Frej, Odin och många fler. I religionsvetarnas vokabulär skulle jag säkert platsa in som polyteist - en som tror på många gudar.

 

Men varför då många gudar, och inte bara en? Varför kan jag inte nöja mig med en enda gud som den bakomliggande andliga kraften?

 

Svaret är för mig nog ganska enkelt. Om det är något som är uppenbart för oss alla så är det världens rika mångfald. Livets utveckling på jorden berättar en fantastisk historia om hur världen blir alltmer komplex och mångfaldig. Och då världen är präglad av mångfald faller det sig för mig naturligt att även gudarna är i pluralis. I naturen erfar vi mötet med olika krafter; det tunga skrovliga klippblocket, den ringlande lekfulla bäcken, det stolta askträdet. Vi möter mörker och ljus, värme och kyla. Vi ser den cykliska mångfalden i årstidernas växlingar och dygnets rytmer. Och i den mänskliga själen - möter vi inte också där mångfald? Själen har sina ljusa höjder och sitt mörka bråddjup, där finner vi förmågan till kärlek, vrede, glädje, lust, sorg och förundran. Att växa som människa tror jag förutsätter att vi kan se och erkänna att vi är mångfaldiga, att vi kan hedra de olika rösterna inom oss. De många gudarna manifesterar denna mångfald. Havet har sina gudar, sädesfälten sina. Åskan har sin gud, och solen sin. Livet och döden, naturens och själens olika stämningar och kvalitéer har sina egna gudar och makter. Naturligtvis finns det inga skarpa gränser.

 

Asatron förstår världen som ett sammanvävt kosmos där makterna samspelar i dynamisk balans. Gudarna är komplexa och mångtydiga till sitt väsen. Visserligen är varje gud är en unik aspekt av helheten, men min erfarenhet är också att varje gud ytterst är helheten i sig. Det är lite som ett hologram. Varje del är samtidigt helheten.

 

I vår civilisation tränger vi successivt bort mångfalden och ersätter den med den räta linjen, med det monotona och det enhetliga. Vi utrotar hantverkens mångfald och särprägel och ersätter det med masstillverkningens enhetliga produkter. Vi utplånar de småskaliga jordbruken som är anpassade efter landskapets skiftningar och ersätter dem med ett linjärt, storskaligt industrijordbruk, vi utplånar skogarnas mångfald och ersätter dem med sterila granåkrar. Vi utplånar naturens artrikedom och ersätter den med... ja med vadå? Med pengar kanske, med livlösa ofruktbara siffror. Denna civilisation som hyllar det enhetliga framför mångfalden - bidrar den verkligen till utveckling, eller gör den världen fattigare? Kanske leder vår civilisation inte bara till en ekologisk kris utan också i lika hög grad till en existentiell kris? Är det inte just mångfald och skillnad som gör världen spännande, rik och meningsfull? Visst är termostatvärmen bekväm, men breder det inte ut sig en tomhet om vi aldrig med våra sinnen och kroppar skulle kunna uppleva kontrasten mellan värme och kyla?

 

Även på religionens område har tron på den enda sanna rätta läran eller vägen ofta lett till mycket grymhet och förtryck genom historien. Man har systematiskt strävat efter att utplåna den andliga mångfalden.

 

Men kanske är en vändning på gång. Trots all religiös fundamentalism som media älskar att sätta fokus på och som alltför ofta hamnar i förgrunden, så pågår under ytan en alltmer utvidgad och fördjupad dialog mellan olika religioner. Det är en dialog som utgår från ömsesidigt erkännande, tolerans och respekt. Det är ett samtal där företrädare för olika religioner börjar se världens andliga och religiösa mångfald som berikande snarare än hotande.

 

Kanske skulle religionsvetarna med sin vokabulär kalla detta en ny sorts global polyteism. Ett andligt mångfaldstänkande som bär på insikten att varje religion, varje andlig tradition, har sina egna speciella och unika gåvor att ge till världen.

 

av Henrik Hallgren - sänt i Sveriges Radio P1 2007