Folkreligion

Jag har hört en historia som går ungefär så här:
För sjuttio år sedan då telefonen kom till byn, kallade lärarinnan fram alla i klassen till katedern, en och en, så att de fick öva på att telefonera.

 

Idag då datorn kommer till byn, placerar man datorn på katedern och eleverna går fram en och en och visar läraren hur den fungerar.

 

Visst, det här är en rolig historia, men de ligger en kärna av sanning i den. Och det som den säger oss, är faktiskt väldigt omskakande.

 

Summan av allt mänskligt vetande fördubblas vart femte år, ungefär.
Man har svårt att hänga med i alla förändringar. Och hur påverkar det här våra religioner?

 

Jag tillhör Sveriges Asatrosamfund. Gör det att jag drömmer om ett liv i en grå forntid? Är all ny kunskap ett problem för mej?

 

Nej, inte alls.
Tvärtom är de så att jag lever ett helt modernt liv.
Jag arbetar med teknik och att lära ut teknik.
Jag är inte bara en del av IT-samhället, utan jag är med och skapar det.

 

Att jag blev asatroende berodde på många anledningar, och en av anledningarna är att asatron är helt i linje med vårt moderna samhälle och vårt moderna liv.

 

För många låter det som en motsättning, hur kan det gamla passa mycket bättre idag?

 

Ett av svaren är att Asatron är en folkreligion.
Det betyder att Asatron har ingen grundare.
Istället har den växt fram århundrade efter århundrade.

 

Asatron speglar inte en enda människas vilja och åsikter. Det är istället många skilda livsöden och synvinklar som har vävts in. Olika människors skilda erfarenheter har spelat en roll. Det gör det enklare att hitta det som passar en själv, som stämmer mer med ens egna förutsättningar.

 

Alla de som skapat en folkreligion har levt i närmare kontakt med ett normalt liv med arbete och familj. De gör att deras andliga erfarenheter är närmare vardagen och förstår vardagens problem.

 

Eftersom de inte finns någon grundare i folkreligioner, är de öppna system dom är inte låsta i en speciell dogm. De har ingen fastslagen gudsuppfattning eller trosdeklaration.
Istället kan man låta gudsuppfattningen vara personlig, och utvecklas i takt med att man utvecklas själv.

 

Öppenheten ger mer än så.
Den gör att Asatron kan anpassa sig till förändringar i omgivningen, i samhället och i naturen. Folkreligioner har sitt ursprung och anpassning till den kultur där de finns.

 

Det gör att Asatron inte kommer i motsatsförhållande till vetenskapen. och får ingen svårighet att fungera i ett modernt samhälle.

 

Öppenheten ger också att vi kan lyssna på alla människors andliga erfarenheter. Vi behöver inte förneka eller döma. Nya andliga erfarenheter kan vi passa in i Asatron.

 

Som alla folkreligioner tar Asatron sin näring ur traditionen.
Men i Asatron ser vi inte traditionen som en norm, utan som en utgångspunkt. De är från traditionen vi får våra grundvärderingar.
Från den grunden bygger vi vidare.

 

Vi ser inte våra heliga böcker som norm utan som inspiration.
Verkligheten kan aldrig låsas inne i en bok eller i ord, hur stora och kloka dom än är.

 

Hur mycket som Eddan än har inspirerats av gudarna, så är de ändå människors tolkningar av de gudomliga, som finns nerskrivet.

 

Vårt ansvar är inte att följa en norm, utan att följa vår egen klokhet och förstånd, och vår egen moral. I den tid och det samhälle vi lever i. Med den hjälp som Eddan och andra heliga myter ger oss.

 

Det här gör ju att Asatron inte är ett samfund eller en kyrka i normal bemärkelse.

 

De samfund som vi skapar är egentligen mer av mötesplatser och diskussionsforum. De bestämmer inte, de bygger mycket breda ramar.

 

Vi ser att de är mycket viktigare med en pågående diskussion, än att det står en magister framför alla och presenterar sanningar på löpande band.

 

Så därför vill många av oss inte kalla oss för asatroende. För vi är inte troende i normal bemärkelse, vi har inget vi måste tro på. Vi har en Sed som vi följer, som är en sedvänja, ett sätt att vara, att förhålla sig.

 

Våra egna erfarenheter spelar roll. Vi måste inte tro på något som nån annan säger till oss. Vi tror de vi själva väljer att tro. Eller så väljer vi att bara lita på egna andliga erfarenheter. Det finns ingen trosförklaring som låser upp oss från forntiden. För det skulle aldrig kunna fungera

 

Om vi höll fast vid en dogm som var 1000 år eller 1500 år eller 2000 år gammal, skulle vi försöka fly från nutiden och drömma om en grå forntid. Otroligt avlägsen vår tid och vårt samhälle. Med helt skilda förutsättningar.

 

Just den här friheten i religionen, tror jag är ett förhållningssätt som vi alla måste ha, oberoende av religion.
För att inte gå vilse i en ny tid med hela världen på vår TV och all kunskap på en PC ansluten till Internet.

 

av Mikael Perman - sänt i Sveriges Radio P1 1997