Forn sed - ekologisk andlighet

Klimatförändringar, utfiskning av världshaven, skogsskövlingar och radioaktivt avfall. För många av oss har det blivit alltmer tydligt att vi lever mitt uppe i en global ekologisk kris.

 

Jo, jag kan förstå att detta inte är det första man vill höra om när man stiger upp på morgonen och slår på radion, kanske speciellt inte i ett andligt program som det här. Men jag tror att dagens miljöförstörelse är en i högsta grad andlig fråga.

 

Jag är säkert inte den förste att påpeka att vårt samhälles överkonsumtion uppvisar närmast religiösa drag. Konsumismen är vår tids nya religion. Detta blev inte minst tydligt i det budskap som marknadsanalytikern Victor LeBow efter andra världskriget skickade ut till det amerikanska folket, Han menade att, jag citerar: ”Vår enormt produktiva ekonomi kräver att vi gör konsumtionen till vår livsstil, att vi gör köpandet och användandet av varor till ritualer, att vi söker vår andliga tillfredställelse i konsumtion”. Slut citat.

 

I julas slog vi svenskar köprekord. Som vanligt. Men någonstans tvivlar nog många av oss på konsumismen som frälsningsväg. Den gör oss rika utanpå, men lämnar oss rätt tomma inuti. Och den ekologiska förödelse den för med sig gör det också svårt att se den yttre rikedomen som annat än tillfällig. Vi förstör ju grunden för all rikedom - vår jord.

 

Vi känner ju till allt det här, kanske är vi så medvetna att det låter uttjatat. Ändå fortsätter de flesta av oss att köpa ännu mer.

 

Men många söker också alternativ, längtar efter en naturnära andlighet. Ofta vänder man blickarna till fjärran länder på jakt efter en sådan andlighet. På andra sidan jordklotet letar man efter något vi själva har förlorat. Och det är absolut inget fel med det.

 

Men jag tror att vi alltför lätt blir lite hemmablinda. Vi ger oss inte tid att upptäcka de spår av naturnära andlighet som faktiskt finns helt nära oss - i vårt landskap och i våra traditioner.
Dagens Asatro lyfter fram sådana spår, gör dem synliga och visar att de erbjuder en andlig livsväg. Gamla Ortsnamn som Torsberget, Frölunda eller Friggeråker vittnar om en tid när landskapet sågs som heligt och besjälat av Gudars närvaro.

 

I myterna hittar vi berättelsen om trädet Yggdrasil. Det kosmiska trädet som sträcker sig genom alla världar. Livets träd. Det ger oss en närmast ekologisk bild av världen: Universum som en dynamisk, sammanhängande helhet. Myterna berättar attYggdrasil växer vid en underbar källa som kallas för Urds brunn. Från denna källa hämtar Yggdrasil sin näring och sitt vatten. Vattnet flödar upp i stammen och droppar ned från trädets grenar i form av dagg som håller hela jorden grön. Det berättas att en hjort vid namn Eiktyrner äter av världsträdets blad. Från dess horn dryper vätskan tillbaka ned i Urds brunn. Så sluts kretsloppet. Vid brunnen lever de tre nornorna, ödeskvinnorna Urd, Verdandi och Skuld. Varje dag, berättar myten, hämtar de heligt vatten ur brunnen och öser det över trädets stam. Detta gör att Yggdrasil helas från skador och kan fortsätta växa. Det finns nämligen många krafter som förstör livets träd, som gnager sönder dess rötter och grenar. Den kosmiska ordning, det stora ekologiska sammanhang som Yggdrasil berättar om, det är en sårbar ordning, den måste ständigt upprätthållas av gudarna och av Nornornas livgivande vatten. Detta upprätthållande av livet är också människans uppgift enligt de gamla sederna, och detta är vad våra blot handlar om. Blotet är namnet på de ceremonier vi utför som asatroende. Ordet blot betyder ”att stärka”. I blotet stärker vi vår relation till våra gudar och till allt levande. Vi deltar tillsammans med nornorna och gudarna i stärkandet av Yggdrasils livskraft. Vi samverkar med makterna för att stärka och bevara den levande helheten. Men alltför ofta så tycks det som om vi människor snarare hänfaller åt att försöka förstöra livets träd, snarare än att stärka och bevara det.

 

Högtider som jul, påsk och midsommar är alla till sitt ursprung så kallat hedniska högtider och blot. De var inriktade på att hylla och stärka livets och naturens krafter. Asatron tar sin utgångspunkt i dessa seder och menar att det där finns stora insikter att ta vara på. Industrisamhället ger sken av att det är pengar och maskiner som skapar rikedom och välfärd. De gamla sederna påminner oss istället om att det är den gudomliga jorden, naturen och människors kärleksfulla arbete som är grunden till allt liv och all välmåga. Trots alla våra städer och trots all vår högteknologi är vi fortfarande helt beroende av markens fruktbarhet och växternas fotosyntes. Så när vi asatroende samlas till blot höjer vi våra skålar till äring och fred, för jordens fruktbarhet och naturens växtkraft. För frid inom oss och fred mellan oss.

 

Sett ur detta perspektiv handlar asatron eller den forna seden, som vi också kallar den, inte om någon nostalgisk flykt ned till en fjärran forntid. Snarare handlar det om att ta oss tillbaka till livets mest grundläggande förutsättningar. Det handlar om att återfinna en naturnära andlighet i en tid när konsumismen visar sig ohållbar.

 

av Henrik Hallgren - sänt i Sveriges Radio P1 2007