I väntan på disa
Jag sitter och bläddrar i min almanacka. Om några veckor infaller Disa, en av de åtta stora högtiderna inom seden. Jag sitter och funderar över när vi ska fira den i det blotlag jag tillhör. Som så ofta med våra högtider och blot är det inte det exakta datumet som är det betydelsefulla, det är ofta praktiska hänsyn som spelar in när vi bestämmer oss för att samlas och blota. Ibland kan det bli ett väldigt pusslande. Helger är oftast mer praktiska för firande än vardagskvällar, men inte alltid.
Disablot håller vi någon gång i början av februari. Den tredje februari har Disa namnsdag i kalendern. (Det är dessutom en söndag i år, så det skulle kanske kunna passa?) Vill man fira något senare är det Alla hjärtans dag den 14:e. Somliga hedningar har lanserat tanken på att föra in det sekulära Alla hjärtans-firandet i Disa som högtid. Jag tilltalas av den tanken. Vi har flera år haft just röda geléhjärtan som blotgåvor, just på Disa.
Annars är Disa en högtid som kan vara lite svår att sätta fingret på. Jag har ofta funderat på varför det är så. Våra högtider är ju kopplade till årshjulet, till årstidernas växlingar. Kanske är det just så att det som händer i naturen vid den här tiden är lite vårt att lägga märke till om man inte tittar noga? Det är kallt, snön ligger allt som oftast som ett täcke över marken. Naturen förefaller fortfarande som i vila.
Men någonting händer ändå, även om vi inte ser det ännu. Därför handlar Disa på många sätt om att gå i väntans tider. När vi talat om detta i samfundets gode/gydjering har vi talat om högtiden i termer av graviditet. Jorden är liksom gravid med den vår och den sommar som ska komma. Den är inte här ännu, men snart. Med den utgångspunkten blir det naturligt att vi i dsatid lägger vårt fokus på de kvinnliga makterna. Det betyder också att Disablotet är särskilt lämpat för att uppmärksamma och helighålla eventuella graviditeter som kan vara på gång i gruppen.
I vårt blotlag har vi också valt att göra disafirandet till en parallell till alvablotet. I alvablotet blotar vi till de som gått före oss, de som är döda. I disablotet vänder vi oss till de som kommer efter, till de som inte är födda ännu. Beroende på hur man ser det är de kanske samma, men hur vi kallar makterna har också betydelse för hur vi möter dem. I Disa, i väntans tid, är det livet som ska komma som står i fokus. Vi längtar alla så...
Nu ska vi bara se om vi kan få ihop ett bra datum...
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord, samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
ägg liberal sigurd fafnesbane bok landskap toreblot nationalistisk väven feja kura skymning vlogg göteborg registrerat kommunikation tacksamhet edsring jättar vanadis utiséta förstörelse sociala medier det implicita makter ukraina föda skade hälsa sekulär vårdande frej tor filosofi rådet väv mytologi tid, årstider, vår, personliga reflektioner asynja konst tankesmedja ekologistisk monokultur earth hour jämstäldhet personlig sed vana midgård utbrändhet internet ogrundand misstänksamhet industrialism tyr fulltrogen trana bronsålder ledstjärnor sejd vårdagjämning hiero gamos tomhet bifrost heliga platser mångkultur värderingar familj kropp tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gydja moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vetenskap gudamakter monogami symbol alva julafton val jolner organisation årsväntan insida skålgropsten dakota access identitet bön vårblot myter monoteism modern hedendom interreligiöst årsting bröllop historisk sed faq kultur ragnarök urd lusse samhälle vinternätterna solvända lucia högtider hemmet gudsbild ceremoni vår sång förnyelse demokrati frey tankar gamla uppsala skalleper frigg sed gemenskap höst freja mångfald gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter samfundet forn sed sverige andlig erfarenhet jord gudar känslor död disa döden asatro carl lundbäck årstider disablot mörker höstdagjämningen politik tempel nornor trossamfund äring stockholm rune forssén oden förfäder sommarsolstånd etik hedningar helighet lek förmödrar medlemmar midsommar alver emma hernejärvi kyla traditioner odr fördomar uppfostran mat förnimmelse utbildning metoo djur mimameid ginnungagap vanatro polygami jötnar eir påvestenen konferens emma hernejärvi' myter, vetenskap, ymer hallar begravning ting kurs feminism växa in i seden källor blota torshammare november häfte ví siv äktenskap skola skörd media ödet osynlig dröm storm moder grunna vardag kläder video morsdag gåva vintersolståndet religionsfrihet beklagande tjänstgörande kvinnlighet bildning naturens rättigheter blotlag tradition nutid tranafton odla älvor skuld inkluderande ursprungsfolk ordning och kaos diser standing rock studier gud verdandi påsk arbete kristendom eugene gendlin tiden helig plats berättelse tolerans folkräkning sedvandrare hlodyn vårfrudagen nyckelord frågor
Nordberg, Andreas, "Jul, disting och förkyrklig tideräkning : Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden" (Uppsala, 2006), ISBN 91-85352-62-4. Fulltext: http://www.kgaa.nu/upload/books/103.pdf
Andreas Nordberg menar att "Under förkristen tid anordnades distingen vid den fullmåne som tändes närmast vårdagjämningen". Vidare skriver han att Snorre i sin tur menar att distinget flyttats i tid till kyndelsmäss sedan svearna kristnats. Nordberg kommenterar dock att så tycks ha varit fallet just det året då Snorre besökte Svealand, men att distinget fortfarande bestämdes av månen, och kyndelsmäss av solåret. Dock finns de medeltida benämningarna "kyndelting" och "kyndelsmässomarknad" som alternativa benämningar på distinget.
Olaus Magnus (1490-1557) omtalar den så kallade "distingsregeln", som säger att distinget skulle "inledas med den fullmåne som följde efter månens första ny- tändning efter trettondagen, vilket kunde ske mellan den 21 januari och 19 februari."
Det där med Celsius är nog en sammanblandning från min sida, vilket jag dock påpekade i ett mail till Markus den 12 februari 2012. :)
Berättelsen om drottning Disa finns förövrigt dramatiserad i en pjäs från 1611 av Johannes Messenius. Det var utan tvekan det tidigmoderna Sveriges mest populära drama och gavs, i bearbetad form, på teaterar ända fram till 1800-talet.
Markus: Jag vet att du gillar den där Celcius-referensen men själv kan jag av någon anledning aldrig lära mig den. *ler*
Förövrigt har vi ytterligare en variant på när Disablotet, baserat på en uträkning från 1700-talet av Anders Celsius. Han sa att Distingsmarknaden skulle infalla när andra nyet efter vintersolståndet (eller var det jul?) går i full.
Enligt Olaus Magnusson satte sig Disa i mot Svearnas guda-kung Freyr när tinget i Uppsala bestämde att, eftersom det råde svält och det förutspåddes en extrem hård och karg vinter, alla gamla, sjuk och handikappade skulle offras till Oden så de övriga skulle överleva. Kunge lovade att hon skulle få sin vilja igenom om hon klarade ett till synes omöjligt uppdrag vilket hon med hjälp av sin uppfinningsrikedom och snabbtänkthet klarade galant och på så sätt undveks massoffren. Istället drogs det lott om vilka av befolkningen som skulle, under nya drottning Disas ledning, utvandra till det som skulle komma att bli Norrland där de slog sig ner kultiverade landet och på så sätt undveks en hungerkatastrof.
Disas visdom var så högt värderad att många dispyter reglerades med henne i åtanke på under midvinter blotet vid templet i Uppsala - vilket från denna tid kom att kallas Disablot och Disating.
Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Disa
I folklore över hela Europa finns det kvinnliga "väsen", "andar" eller spöken som delar vissa gemensamma attribut. De kallas ofta för "Vita kvinnorna", "Visa Kvinnorna", "Vita damen" eller "Vita Frun" på respektive språk. De dyrkas ofta vid klippblock, gravhögar eller raviner - ofta i närhet till vatten. Deras personlighet varierar kraftigt och de kan vara fientligt inställda men ofta beskrivs det att man kan få råd om framtiden av dem. En gemensam myt är att de kommer med besked om någons död. De beskrivs ofta som att de antingen kan visa sig en "utomjordiskt vacker ljus kvinna" eller som en "fasansfullt ful gammal hagga" - inte sällan även mitt på dagen. Detta är direkta paralleller till de tyska väsen/gudinnorna vid namn Holda, Holla, Holle, Bertha, Pertha - Bertha/Pertha betyder den skinande eller ljusstarka. Holda och Bertha kallas båda för "Fru Wotan" dvs "Fru Oden" dvs "Frigg" i vissa delar av Tyskland. En ande vid namn Fru Holle som anses vara den samma som Holda/Holla anses leva i Fläderns buskar - en växt som är kopplad till Freja. Freja som kallas "Vanernas Dis".
"Dis" på Fornnordiska anses vara det samma som "Idis" på Fornsaxiska - både betydande "gudomligt kvinnligt väsen". Det anses också vara det samma som Forntyskans "Itis" och Fornengelskans "Ides" - båda betydande "väl respekterad och värdig kvinna". I Atlamál 28 är de uttryckligen kallade för "döda kvinnor" och de kan ses som själarna efter framstående kvinnor som dött. Diser kan även agera skyddsandar till ätter (främst känt från Norge) men tros vara samma fenomen som en individs skyddsande "Flygja". De Isländska "Landsdisir" kan alltså vara döda kvinnliga själar som skyddar ett landsområde snarare än en ätt eller en individ - på samma sätt som de manliga "Landvättarna" tros göra.
Om man tar det och lägger till synsättet att förfädernas andar var av yttersta vikt när det gäller att upprätthålla gårdens fruktbarhet och välstånd samt kopplingen till Freja, Frigg, Holda och Bertha så kan man mycket väl se "Disa" som en högtid i fruktbarhetens tecken. Men eftersom Diserna är så mycket mer än bara andar av fruktbarhet kanske man inte skall fokusera endast på det.
Om någon vill läsa mer om sambanden mellan olika kvinnliga väsen i Europeiska myter kan läsa om:
Weisse Frauen
Witte Wieven
Dames Blanches
White Lady
Vita Frun
Bloody Mary
Banshee / Bean Sídhe
Bean Nighe
Aes Sídhe / Aos sí
The Hag of the mist
Dis
Idis
Itis
Ides
Landdísir
Fylgja
Hamingja
Älvor
Alp
Mara
Mora
Moroi