Midsommar & det Heliga Bröllopet

Midsommar.

 

Vad tänker vi på när vi hör det ordet, smakar på det, luktar på det?
Själv tänker jag på sol, sommar, skratt, sång och dans kring majstången, jordgubbar, färsk potatis, sill & nubbe, blomster under kudden, kärlek - och heta nätter.
Men mer ändå - en känsla av något evigt, uråldrigt, något som alltid har funnits, och som alltid kommer att finnas. Och så är det.

 

Jag kan välja att dansa små grodorna till dragspelsmusik runt stången vid hembygdsgården, och dricka öl tills jag storknar - eller så ägnar jag mig åt Helig Älskogslek på en blomsteräng, som hyllning till Gudaparet, Frej och Freja.
Men oavsett om jag är medveten om det eller ej, så deltar jag hur jag än gör i en hednisk fruktbarhetsritual. Majstången ÄR och förblir en enorm fallos, och sommarsolståndet har i alla tider varit en högtid för hyllande av växtkrafter, fruktbarhet och kärlekslust.

 

I det gamla Norden, och övriga Europa, och i många andra jordbrukskulturer runt om på jorden, har det Heliga Bröllopet - Hieros Gamos - nästan alltid haft en central roll i det religiösa livet. Det är viktigt för samhällets överlevnad att skörden inte slår fel, att djuren reproducerar sig, och att vi människor är friska och mår bra.

 

För mig, som praktiserar en ursprunglig, naturorienterad religion, rör sig den religiösa kulten kring centrala begrepp som födelse, uppväxt, fortplantning, tillväxt och död - och pånyttfödelse igen, i en evig cyklisk rörelse.
Här i Norden - särskilt i Mälardalen - dyrkades Guden och Gudinnan i form av Frej och Freja, och många gör det än idag. Frej står för manlig alstringskraft, sådd, kärlek, frid och fred - och Freja står för kvinnlighet, läkekonst, magi, födelse, liv, extas, död, och pånyttfödelse igen.
Sexualiteten är i denna sorts andlighet en god och kreativ kraft - vilket är logiskt, eftersom det är livsnödvändigt att hålla fokus på alstringskraft och födande, för att försäkra sig om att ha tillräckligt med mat på borden, tak över huvudet och kläder på kroppen.
Det Heliga Bröllopet blir en garant för näring och växande, och med kärlekskraft, livslust och själslig extas når vi direktkontakt med Gudamakterna.

 

Nuförtiden har de flesta tappat många av dessa självklara samband - när vi kan handla mat på Konsum, få pengar ur en blå låda i husväggen, och dejta på Internet. Vi tror att man påverkar sin livssituation bäst genom politik och pensionsförsäkringar - eller så köper man en Bingolott.

 

Men för mig finns det djupare skäl till kommunikation mellan Gudar och Människor än den rena överlevnaden. Jag behöver mötet med Gudamakterna.
Jag behöver känna mig som en del av något större, i samklang med alltet och mina medmänniskor, med naturen, himmelen och jorden.

 

Och jag är inte ensam om denna längtan.
Därför finns fortfarande religionerna, ceremonierna, mystikerna, shamanerna, hänryckningen och extasen.

 

Därför söker vi fortfarande kontakt med högre väsen - för att nå en djupare förståelse för vår plats i världen, i skapelsen, i flocken.

 

I alla tider har människor sökt enhet med gudamakterna, genom att själva leka gudar och gudinnor - genom att klä sig som gudar och gudinnor, dansa som gudar och gudinnor, älska som gudar och gudinnor.

 

I kärleksmötet, i dansen, blir vi ett med den gudomliga skapande kraften, och kan till och med skapa nytt liv. Ibland blir det barn.

 

Så jag, och de av mina vänner som också hyllar Frej, Freja och de andra nordiska yttringarna av den allomfattande gudomen, ger oss gärna ut i naturen en dag som denna, majar stång och binder krans, dansar och sjunger, äter och dricker, festar och gläds.
I ljuv förening med Himmel och Jord, Gudar och Gudinnor, Man och Kvinna - blir vi ett med alltet, och uppgår i den tidlösa extas som utgör skapelsen, livet.

 

Vi blir själva Gudar och Gudinnor i dansen, i leken, vi ser Guden och Gudinnan i varandra, och möter varandra med kärlek, vördnad, lekfullhet, glädje och helighet.

 

Det sägs i många religioner att Gud är Kärleken.
Så ju mer vi lever i Kärlek, ju mer lever vi i harmoni med Gudamakterna.

 

av Carl Johan Rehbinder - sänt i Sveriges Radio P1 2004-06-26