Sed och vardag
För ett par veckor sedan såg jag blommande krokusar vid knuten till en faluröd stuga. Det var då, det. Nu yr snön här utanför och våren känns fortfarande långt, långt borta.
Vädret ger dock mycket tid över för reflektion. I helgen har jag till exempel reflekterat över hur trevligt det är att få besök från sin familj. Bor man som jag omkring sextio mil bort från sina släktingar, är det inte så att man träffas varje dag - eller ens varje kvartal. Att bo "frånkopplad" på det här sättet (jag lever utan internetuppkoppling, dessutom) får mig att fundera över hur mycket seden och andra trosinriktningar känns som familjeangelägenheter.
Att bo ensam gör mig förmodligen lite andligt frånvänd, men å andra sidan har jag under hela mitt vuxna liv inte varit särskilt mycket för högtider.
För mig är det inte viktigt med veckotraditioner. Jag firar inga torshelgder, jag låter gärna jul och andra högtider passera obemärkt och jag gör ingen "sednisk affär" av att flytta, åka på resa, skaffa nytt jobb eller tillfriskna från en sjukdom. Det är också sällan jag högtidlighåller årstidernas gång med att blota. Att dag och natt är lika långa eller att det är fullmåne, känns för mig inte som en anledning att fira.
Jag tycker nämligen att dagen före fullmåne kan vara nog så viktig, och varför skulle jag högtidlighålla en dag men inte en annan? Om jag skulle utföra en rit bara för ritens skull, skulle jag inte bara känna mig fånig utan dessutom falsk. Jag tror det beror på att jag inte har någon att utföra riterna med förutom mig själv, och det gör att jag hellre låter bli.
Det är där saknaden efter familjen kommer in. Jag ska erkänna att traditioner skulle vara betydligt viktigare för mig om det var så att jag kunde dela dem med någon annan. Än så länge, tills den dag kommer då jag kanske har lite sällskap i min sedniska vardag, finns det en enda andlig text som faktiskt får ta plats hemma hos mig:
"Bättre intet bedja än alltför mycket blota".
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
älvor inkluderande jolner ting dröm moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr vana föda ledstjärnor utiséta tor registrerat påsk metoo diser religionsfrihet alva sejd påvestenen feja personlig sed internet nutid gud verdandi bildning landskap värderingar toreblot insida sekulär naturens rättigheter odr årsväntan växa in i seden häfte odla fördomar kura skymning feminism kvinnlighet vårfrudagen november bifrost tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa ginnungagap monogami tomhet blotlag ursprungsfolk studier tankesmedja heliga platser utbildning fulltrogen bronsålder väven julafton liberal folkräkning berättelse hälsa video utbrändhet mat earth hour jämstäldhet emma hernejärvi' ogrundand misstänksamhet ödet symbol tyr grunna äktenskap hiero gamos makter skuld media nyckelord myter, vetenskap, ymer uppfostran väv lusse interreligiöst samhälle myter sommarsolstånd bröllop kyla etik faq bön förmödrar solvända traditioner historisk sed vårblot äring förfäder ragnarök sång förnyelse trossamfund vår ceremoni tankar demokrati politik högtider gamla uppsala disablot andlig erfarenhet sed gudar känslor frigg vinter yggdrasil freja gerd samfundet forn sed sverige forn sed polyteism andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse barn natur ritual per lundberg mångfald liv alvablot jul död jord skalleper höst gemenskap carl lundbäck gudsbild disa asatro frey mörker tempel hemmet döden nornor höstdagjämningen årstider modern hedendom lek vinternätterna urd helighet lucia monoteism midsommar kultur oden alver medlemmar stockholm årsting rune forssén emma hernejärvi hedningar skade eir mångkultur förstörelse kurs dakota access mimameid sigurd fafnesbane tjänstgörande siv jötnar ukraina göteborg tranafton konst skola ägg sedvandrare tid, årstider, vår, personliga reflektioner bok filosofi tradition kommunikation skålgropsten förnimmelse sociala medier midgård rådet moder monokultur vårdande frej kläder val gåva ordning och kaos morsdag hallar tolerans torshammare gydja beklagande organisation trana vanatro arbete källor vlogg ví identitet det implicita vintersolståndet vetenskap familj tiden osynlig asynja standing rock djur mytologi industrialism hlodyn jättar gudamakter polygami storm vanadis vardag edsring kristendom vårdagjämning frågor begravning blota tacksamhet skörd konferens helig plats nationalistisk eugene gendlin ekologistisk kropp
Som med all ensamhet är den riktigt nöjaktig först när man har valt den, och ibland önskar man den (när man har sin vardag fylld av olika möten med människor). Men att gå med Gudarna är ju också ett sätt att hitta samröre och trygghet.
Varför är det falskt att utföra en rit för ritens egen skull? Förhoppningsvis finns det nog ändå en mening med den, om så bara för att hålla kontinuiteten vid liv! Däremot - om man upptäcker att en rit inte fyller NÅGOT syfte, ja då är det väl bäst att skrota den.