Skadeglädje
Jag har en särskild relation till gudinnan Skade. Hon är min fulltrogna. Det betyder att vi känner varandra särskilt väl hon och jag. Inom seden finns det många gudar, gudinnor och makter och det är naturligt att vi inte har samma slags relation till dem alla. Precis som med människorna i min bekantskapskrets finns det vissa som är nära, goda vänner och andra som är mer en slags ytliga kontakter. Och så finns det några få som är de verkligt förbundna. Vännerna som man kan dela vad som helst med. Som alltid finns där för en. En sådan relation har jag med Skade.
Det är sannerligen hennes tid nu. Jag tog en promenad genom vinterlandskapet igår och kände hur snön knastrade under fötterna och hur den torra, kalla luften uppfodrande rörde mina lungor. Flera tidigare inlägg här på bloggen har på sista tiden hyllat vintern. Jag vill inte vara sämre. Vintern är en fantastisk tid, samtidigt som den här och ska vara hård. Sådan är även Skade. Hon är en kärv gudinna. Hon hör inte bara samman med vintern, med berg och fjäll, djupa skogar och vildmark. Hon bär också på ett utanförskap. Hon är en tursadotter som upptagits i gudarnas krets men som aldrig lämnar det okontrollerbara och farliga bakom sig.
Den där mörka och melankoliska sidan hos henne är nog en av anledningarna till att jag dras så starkt till henne. Kanske är det på sätt och vis förvånande. Jag är i allmänhet en väldigt positiv och glad person, åtminstone tror jag att jag upplevs på det viset. Men även jag har naturligtvis mina mörka stunder. Det har vi ju alla. Och i de stunderna är Skade en viktig närvaro vid min sida. För Skade är inte bara en bärare och missmod, mjältsjuka och sorg. Hon visar också vägen i dessa stunder. Hennes särskilda kraft ligger i att ta sorgen och vemodet och förvandla det till styrka och kraft. Hon har lärt mig mycket om just detta. När jag känner mig överhopad av problem och besvär står hon bakom mig och viskar: "Kom ihåg att ta ett steg i taget..."
Jag har i ett annat sammanhang skrivit om Skade som en vinterns fruktbarhetsgudinna. Jag kallade henne "Hon som håller svälten från vår tröskel". Och för mig är hon verkligen det, ur den inre vinterns mörker kommer hon med sina gåvor. Hon fyller mig med kraft och megin och mod.
Skade, öndurdis som skrider
Över fjäll och genom natten,
Vildsint, farlig, grym och vacker:
Spänn din båge, visa vägen,
Peka ditt jag måste fara.
Vaka över mig i kölden,
Under stjärnorna som glimmar.
/ Erik Otterberg, gode i Götalands godeord och samfundets ordförande
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
kurs tomhet bifrost heliga platser ting begravning hallar moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr emma hernejärvi' konferens påvestenen eir jötnar polygami vanatro ginnungagap metoo djur mat utbildning förnimmelse odr uppfostran fördomar liberal ägg landskap vårfrudagen hlodyn sedvandrare folkräkning tolerans berättelse helig plats vlogg göteborg registrerat kommunikation tacksamhet edsring jättar vanadis utiséta förstörelse ordning och kaos ursprungsfolk inkluderande skuld älvor nutid tranafton naturens rättigheter tradition blotlag kvinnlighet bildning mytologi tjänstgörande beklagande religionsfrihet vintersolståndet gåva monokultur video kläder vardag grunna midgård storm dröm osynlig ödet ogrundand misstänksamhet industrialism tyr fulltrogen november trana bronsålder källor torshammare blota samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot monoteism modern hedendom midsommar interreligiöst förmödrar bröllop helighet hedningar etik sommarsolstånd urd oden tankar gamla uppsala trossamfund nornor tempel politik höstdagjämningen vår disablot årstider carl lundbäck andlig erfarenhet död känslor gudar jord freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter mångfald höst gemenskap sed frigg skalleper frey demokrati förnyelse sång mörker ceremoni gudsbild hemmet högtider disa döden asatro förfäder lusse ragnarök kultur faq historisk sed lek årsting medlemmar alver emma hernejärvi myter kyla bön lucia stockholm rune forssén hiero gamos vårdagjämning sejd häfte ví siv ledstjärnor äktenskap skola skörd internet utbrändhet media vana personlig sed jämstäldhet earth hour moder ekologistisk tankesmedja konst asynja tid, årstider, vår, personliga reflektioner morsdag väv rådet filosofi tor frej vårdande sekulär hälsa skade föda ukraina odla det implicita sociala medier makter diser standing rock studier gud verdandi påsk arbete kristendom eugene gendlin tiden feja väven kura skymning toreblot nationalistisk bok sigurd fafnesbane frågor nyckelord identitet dakota access skålgropsten insida årsväntan organisation jolner val julafton alva symbol mimameid gudamakter vetenskap monogami gydja tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa kropp familj värderingar myter, vetenskap, ymer feminism växa in i seden mångkultur