Cirkeln - den perfekta matematiska figuren
Det kan tyckas sorgligt när det sista lövet har fallit, när världen är grå, kal och mörk, och de där ljumma sommarnätterna vid Gotlands ringmur känns oändligt avlägsna. Jag väljer nog ändå att sätta mig ute på trappen, blicka upp mot den fagra Natts mörka, stjärnprydda hår, och tänka på hur lyckligt lottade vi är här i det "ödsliga nord", som får uppleva skiftena kring fyra årstider och se världen skenbart dö för att sedan födas på nytt.
En amerikansk vän till mig, Matt, har vanligtvis sitt hem i Kalifornien – vilket jag är tveklöst övertygad om att många vinterglåmiga svenskar offra sin samling av Marimekkoporslin för – men istället för att hylla det ständiga solskenet och de långa stränderna, längtar Matt till... Sverige. Han menar att vi ska vara tacksamma som har vintrar, vårar och höstar; som får uppleva både singlande snö, färgsprakande löv och skogar fulla av vitsippor. Bara sol och värme, menar han, blir ganska trist i längden.
Att en cirkel måste slutas för att vara komplett är förmodligen de flesta matematiker överens om (men man ska aldrig ta något för givet; trots allt kan även matematiker vara oberäkneliga). För mig är det här kretsloppet med fyra årstider en sådan komplett cirkel. Det går egentligen inte att säga var strecket till cirkeln ska börja dras – vid tolvslaget på nyår, vid sommarsolståndet, vid vintersolståndet, när den första tussilagon slår ut? – eller var det ska avslutas. Cirkeln är färdig först när alla årets delar ringats in. Inget kan uteslutas.
Inom till exempel hinduismen ses världen som en ständigt upprepande cirkel, även om tidsåldrarna här är oändligt långa. Tänk dig att en fågel vart tusende år flyger till ett berg av diamant och vässar näbben mot dess yta. När berget är helt nedslitet, har en tidsålder gått. Plötsligt verkar vår lilla cirkel av vår, sommar, höst och vinter mycket kort!
Hinduerna håller också förstörelse för lika centralt som skapande. Guden Shiva, som symboliserar fruktbarhet, kan också förstöra världen med sin destruktiva dans; på samma sätt som hans milda hustru Parvati ibland förvandlas till den fruktansvärda Kali, som ödelägger allt i sin väg.
Inom forn sed ses trickstern Loke inte sällan som kontroversiell, då han inte bara är den som sviker förtroenden och förstör det som är vackert och fungerande för sitt eget nöjes skull, utan också den som bidrar till Ragnaröks ankomst. Men behöver detta nödvändigtvis ses som något av ondo? Efter Ragnarök kommer ju en ny och bättre värld och mildare tider, precis på samma sätt som våren följer vintern.
Kanske behöver vi se på världen och oss själva med andra ögon. Man behöver kanske inte sträcka sig så långt som att se fram emot novembermörkret, men däremot acceptera det som en del av kretsloppet – precis som man kan välja att lugnt acceptera att de där vita hårstråna börjar komma (mina första tittade fram jag var tretton). Att en cirkel sluts betyder ju ändå att något blir komplett, vare sig det handlar om matematik, dagen, månfaserna, året eller livet i stort.
Så kom an, nordiska mörker, jag är beredd. Vi är ju trots allt gamla vänner, du och jag, och jag är glad att du är en del av min värld och att du bidrar till att göra varje årscirkel fullkomlig.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
bifrost heliga platser mångkultur växa in i seden familj kropp ting emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gudamakter monogami vetenskap ginnungagap mimameid symbol djur metoo förnimmelse mat utbildning dakota access identitet skålgropsten frågor nyckelord bok landskap vårfrudagen nationalistisk toreblot feja kura skymning väven göteborg tiden arbete registrerat gud påsk verdandi vanadis förstörelse utiséta inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk odla ukraina hälsa skade blotlag naturens rättigheter tradition bildning kvinnlighet beklagande rådet väv gåva morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk monokultur video grunna moder dröm personlig sed vana media utbrändhet industrialism skörd skola äktenskap häfte november trana blota källor torshammare samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot emma hernejärvi alver midsommar medlemmar årsting lek helighet hedningar etik sommarsolstånd lusse oden tankar gamla uppsala högtider nornor gudsbild politik höstdagjämningen vår disablot demokrati carl lundbäck andlig erfarenhet död känslor gudar jord freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter mångfald höst gemenskap sed frigg skalleper frey årstider förnyelse sång mörker ceremoni tempel hemmet trossamfund disa döden asatro urd förfäder ragnarök kultur faq historisk sed bröllop förmödrar interreligiöst modern hedendom monoteism myter kyla bön lucia stockholm rune forssén vårdagjämning sejd hiero gamos ví siv ledstjärnor bronsålder tyr fulltrogen ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet storm midgård vardag jämstäldhet earth hour tankesmedja kläder vintersolståndet religionsfrihet konst asynja tjänstgörande mytologi tor filosofi vårdande sekulär frej tranafton nutid älvor skuld föda sociala medier makter det implicita standing rock diser studier tacksamhet jättar edsring kommunikation vlogg kristendom eugene gendlin tolerans helig plats berättelse sedvandrare folkräkning sigurd fafnesbane hlodyn ägg liberal uppfostran odr fördomar årsväntan organisation insida val jolner vanatro polygami julafton alva påvestenen jötnar eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja värderingar myter, vetenskap, ymer hallar begravning tomhet kurs feminism